Friday, February 09, 2007

Igår var Moa på hjärtlung röntgen för att kolla om lungan återhämtat sig efter operationen. Den ena lungan hade inte riktigt “blåst upp sig” efter att hjärtlungmaskinen kopplats bort efter operationen. Resultatet var positivt, det syntes inga spår av det längre. Torrt och fint verkade det vara med och vi förundras varje dag över hur stark och hur bra hon fixat allt efter operationen.
Det enda bekymmret just nu är att hon är trög i magen. Men det hoppas vi släpper snart då vi kan börja med magmassage igen. Vi provade med ett litet bad idag med, men det hände inget efteråt där heller.

Det mesta av tejpen har lossnat, till pappas stora förskräckelse. Jag vet inte om jag har ärrfobi sedan jag själv opererades för blindtarmen i unga år. Jag var alltid rädd att det skulle gå upp. Samma oro kan jag känna när jag ser Moa´s ärr på bröstkorgen, tänk om det går upp. Det gör det ju naturligtvis inte, men detta är något jag får jobba med. Såret har läkt jättefint, det kommer nog inte att synas så mycket när hon blir lite äldre.

Så här ser iallafall Moa ut idag, utan sond och med ett glatt humör.

Hon äter med andra ord helt själv nu, och hon kommer nog att öka mängden efter hand. Jag är lite orolig att hon inte får i sig tillräckligt, men det visar sig när vi väger henne nästa gång till veckan. Hon visar med bestämdhet att nu är det fullt i magen. Vi är ju vana vid att pumpa henne full via sonden, berikat med calogen för att på så sätt få henne att krypa sakta upp i vikt. Nu är hon inget ansträngd och har inget hjärtfel som drar energi så alla mått är omkullvälta idag och vi måste lära oss allt på nytt. Men jag tror hon går upp i vikt iallafall, det känns så på hullet!

Postad av Pappa • Pappa skriver
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink