Friday, November 24, 2006

Senaste dygnet har varit lungt för Moa. Kräkningarna har helt upphört och hon är livligare och piggare än någonsin. Andningen ligger ofta runt 60-70 vilket både känns tryggt och osäkert på samma gång. Hon verkar mindre ansträngd då andetagen ligger runt 60, men å andra sidan hör jag knappt att hon andas vilket för mig känns ovanligt då hon alltid varit tungandad p.g.a VSD´n. Som den hoppfulle fadern jag är hoppas jag ju på märkbara förbättringar på nästa hjärtultraljud, men som den realistiske fadern inser jag att det nog fortfarande är lite för tidigt med underverk. Det viktigaste är dock att hon verkar må bra!

En av de skönaste känslor som finns, och en av de mest underbara stunder jag upplever varje dygn vill jag beskriva med en liten bild:

Postad av Pappa • Pappa skriver
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink