Saturday, November 25, 2006

Någonting fantastiskt har hänt. Moa har orkat tutta 2 gånger hittills idag och orkat hålla på ca en halvtimme per gång! Hon är vaken och med på ett sätt vi aldrig sett tidigare. Det är som om en trömbrytare slagits om. En helt fantastisk känsla som är välkommen efter de svåra stunderna som varit av och till den senaste tiden. Hon ligger klarvaken på min arm just nu och tycker nog att Pappa är lite tråkig som försöker skriva det här med bara en hand. Själv är jag en smula stolt över att det inte blir så många srtavfel…

Det skall bli spännande att se resultatet av de amningar hon orkat med till på Måndag när det återigen är dags för vägning. De gånger hon ammar får vi dra ned ordentligt på mängden sondmat då det verkar som att hon får i sig en hel del, men samtidigt är det svårt att veta mer exakt hur mycket hon verkligen får i sig. Det är en magisk balansgång det här med matmängd kontra viktuppgång. Ammningen har även en positiv effekt på magens välbefinnande, då vi fått byta en hel del blöjor nu ikväll

Nu har jag satt på henne en pyjamas som efteråt visat sig börja bli lite trång, fast det är en strl 50. Det var inte länge sedan som benen fladdrade betänkligt tomma på den. Hon växer så det knakar, vår lilla Moa!

Nä, nu är det dags att gosa bebis!

Postad av Pappa • Pappa skriver
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink