Friday, August 31, 2007

I onsdags badade Moa för första gången i habs bassäng! Det var helt underbart!

Moa tyckte det var jättekul, Pappa verkade inte heller tycka det var för illa och mamma var avundsjuk.
Inte ett dugg rädd för vattnet var hon lekte och plaska och fångade boll, tyckte de andra barnen var spännande med. Detta bådar gott!

Igår träffade vi Dr.M för sista gången innan han flyttar. Det känns jättesorgligt eftesom jag känner ett stort förtroende för den mannen och han har en känsla för de små som är något utöver det vanliga. Det blir säkert bra ändå men ... mamma är sorgsen. Mest kanske för att han ger mig en stark känsla av att allt kommer att ordna sig! Hans tilltro till Moa är så upplyftande, han visar på hennes framsteg på ett sätt som gör att även jag, den borne pessimisten, går därifrån på små moln av lycka över det där fantastiska barnets förmåga och utveckling.
Även om jag ser det själv här hemma så är det lätt för mig att tro att mina upplevelser av framsteg är subjektivt önsketänkande. När då både Dr.M och Moas sjukgymnast strålar över hennes utveckling, ja då vågar även mamma tro på en ljus framtid!

Jag är tacksam över de underbara människor Moa låter mig möta! Även min utveckling har gjort en del framsteg det här året!
Tack!

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink