Monday, January 14, 2008

Grattis på Namnsdagen Moa Felicia!

Idag är det ett år sedan den natten Moa slutade andas. Den dagen jagar mig ibland, speciellt när sömnen inte vill infinna sig. Jag ligger och lyssnar på mina käras andetag och tar dem inte längre som något självklart. Minnet av övervakningsskärmen på neo som jag knappt släppte med blicken på en vecka tills jag tappade förmågan att tänka redigt och blev ordinerad sömntabletter efter att ha knäckt ihop totalt. Dagen efter tog pappa vid medan jag följde storebror på öppet hus i skolan. Där var det musiklektion och vi skulle sjunga allsång.
Every breathe you take… Mamma rusar ut storbölande, pinsam som vanligt. Fortfarande kan jag inte höra den sången. Det är en smärta där som jag inte vet hur den ska gå över. (Om jag skrivit detta förut så får ni ha överseende, precis som jag har när den tanken alltid poppar upp i skallen)

Idag är Moa i full gång, hon hasar sig fram i en rasande fart över golvet, flåsar ljudligt men ger inte upp! Det är svårt att foga samman de där två bilderna av barnet som var på väg bort från oss till den där lilla vildbasaren som kämpar sig fram på många olika sätt i tillvaron.

Idag är det även Felix namnsdag. Felix som inte ville stanna hos oss utan lämnade oss i v. 18 och nu ligger strödd i minneslunden. Han är också med oss, en av pusselbitarna i vårt livspussel som gett oss erfarenheter som man kanske helst skulle varit utan men som format oss till den familj vi är. Felix, som Moa var så lik när hon föddes, som var så efterlängtad och som gjorde så ont när han vände om. Jag är så glad att jag fick vara med om dig och att du gjorde så jag var redo för Moa när hon kom, och för Max!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink