Thursday, July 19, 2007

Moas framsteg ger mig kraft att se framtiden an med en anings tillförsikt. Så fort hon blir lagd på filt/säng så snurrar hon över till mage nu och det sista man ska göra på kvällen i mammas och pappas säng innan man lyfts över till sin egen är en snurr-runda och när hon lyfter huvudet så har hon den där blicken: “Såg du att jag kunde, en gång till”

Igår läste jag Föräldrakraft och tankarna satte igång att mala igen.
När räknas man som funktionshindrad? Om man som Moa ligger efter, har Hydrocefalus mm är man då funktionshindrad eller när är det ett faktum? Gör jag henne en tjänst eller otjänst att vägra inse att hon kanske aldrig kommer att följa “normen”. Pappa som inte följt barn på nära håll innan har en mycket friare attityd till Moas utvekling medan jag oundvikligt tittar och jämför och undrar hur hon kommer att klara sig. När man som jag är sjuk själv och har passerat 40 finns tankarna på hur hon ska klara sig den dagen jag/vi inte orkar/finns kvar längre.

Rädslan är nog värst. Kommer vi att få behålla henne? Varje gång något inträffar undrar jag om hennes lilla kropp ska härda ut ett varv till. Nu när vi fick veta att hon förutom skrumpnjure har cystor i den andra men inte vad det kommer att innebära för framtiden är rädslan ännu större. Med mammas dialysperiod och vetskapen om morfars njursjukdom i huvudet är ju paniken i mitt huvud en evigt snurrande centrifug. Rädslan att förlora ett barn har alltid varit en föjeslagare på vägen men i dagsläget är den så tätt inpå, flåsar mig i nacken tom när jag aktivt försöker glömma, hoppar in i drömmarna om natten så det är en välsignelse att vakna och höra henne snusa i sängen bredvid. Jag faller i gråt för ingenting, tjatar till mig extra ultraljud på Bebis för att jag vill VETA!!! att inget ska hända som jag inte är beredd på.

Knäpp i skallen, petit Moi?! Förmodligen bara slutkörd. Idag går pappa på semester och då ska vi baaara slöa och försöka umgås med ALLA barnen som får stå tillbaka i det kaos som vi försöker bringa reda i just nu.

Postad av Mamma
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink