Sunday, March 22, 2009

De där lockarna kan få mig att smälta som en klick smör i stekpannan.
Jisses vilken liten Guldlock.

Men snart börjar jag misströsta, är det dags att skaffa en lång korkskruv med hävarm?
Laktolosen har övergått i Movicol från i fredags. Precis när hon fått ner det i magen blir det jätteont och hon gråter, “inte kräksas” men det går över fortare med Movicolen. Men att få i henne någon mat är i princip hopplöst.
Igår fick hon mikrolax och det enda som händer är att hon slocknar i min famn efter en lång stunds hysterisk gråt. Fortfarande har inget hänt. Mer än att en rejäl dos “nattskräck” spädde på en natt där pappas mage totalhavererat redan under eftermiddagen och under natten även den var källa till rejäl ångest. Kära Gudinna, vad den tjejen kan sparka och slå. Hon fick in några rejäla femettor i mammas ansikte. Så gick vi ner i lekrummet, satte oss i fåtöljen och hon slocknar. När pappa kommer ner på toan så kör vi ångestvarvet igen med skrik, spark och hysteri. Det vore lätt att bli ilsken om man inte såg den där rena, starka ångesten i blicken. Stackars lilla Mojjan.

Framåt fyra har det lugnat ner sig. Det blir några timmars sömn till slut. Men inget bajs. Inte från Moa i alla fall…

Posted by Mamma in
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink