Saturday, January 06, 2007

Allting går väldigt fort nu känns det som. Moa´s utveckling har tagit ett raketkliv den senaste tiden. Som t.ex i dag när hon låg på min arm och matades, så lyfter hon själv på huvudet för att hitta en bekvämare ställning. Jag brukar sjunga för henne (”I just call to say I love you” och ”Last Christmas”) när jag håller henne i famnen, och numera ler och skrattar hon till när hon känner igen melodierna. Jag hörde minsann även hennes skratt i Mammas famn igårkväll, hon skrattar inte så ofta ännu men det smittar när hon väl gör det! Hon verkar ha hittat en trygghet i oss föräldrar, det känns så när hon fokuserar blicken i mina ögon. Det är svårt att släppa henne ifrån sig om det så bara är för att lägga henne i sängen då hon somnat på armen.
Hon är sannerligen ett litet mirakel. Trots att jag är hemma på heltid går allt så fort att jag vill försöka bromsa tiden så jag hinner njuta fullt ut av varje framsteg, av varje känsla jag känner inombords.

Den senaste tiden har hon sovit bra på nätterna, förutom vissa undantag mest då hon har ont i magen, förmodligen av modersmjölksersättningen hon får någon gång per dygn och jag förstår hennes magknip då jag luktar på den. Doften av ersättningen påminner mig om gammal målarfärg. Uäck! Det är tur hon får den via sonden i alla fall.

På måndag är det dags för besök hos kardiologen igen och på onsdag är det dags för vaccinering, inte synagis den här gången utan den vanliga ”första” vaccineringen. Jag hoppas hon klarar av den lika bra som synagisen, hon blev inte så påverkad av den mer än att hon blev ledsen av nålsticket. På Måndag är det även dags för en ny vägning. Hon har just nu en period där hon går upp bra i vikt i kombination med ökat välmående och vi hoppas detta håller i sig!

Posted by Pappa in • Pappa skriver
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink