Tuesday, February 06, 2007
Så kom dagen då Moa skrevs ut från neonatalavdelning 17. Efter drygt 4 1/2 månad klarar hon sig själv. Eller njae, snarare med benäget bistånd från mor och far men utan sjukvårdens hjälpande hand. Dagens ultraljud såg fint ut, ingen vätska i hjärtsäcken, såret har läkt fint och kvinnan som gjorde dagens ultraljud (inte vår Älskade S) såg inget läckage vid Gore-texpatchen. Hjärt/lungröntgen på torsdag för att se så den lunga som inte repat sig helt efter tiden i hjärt-lungmaskinen kommit igen som den ska.
Vågen stannade idag på 4405g en uppgång på 185g sedan i onsdags. Vi ryckte sonden när vi kom hem och dristar oss till att se om viktuppgången fortsätter utan tillmatning i sonden.
Tröttheten är stor, mycket som ska bearbetas på många plan för oss alla. Sova gott ska vi göra ikväll (vinkar glatt mot Halmstad!!!)
Imorgon är en ny dag, den allra första med Moa utskriven från sjukhuset sedan dagen hon föddes. Nu är hon “vår”, bara vår och det känns alldeles, alldeles underbart!!!
Posted by Mamma in
(2) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Next entry: Uppföljning
Previous entry: Ny kategori
-
Ja må hon leva är ju inte rätt att sjunga men det är nog nästan så ändå tror jag.
Måste kännas som att både luften och mer därtill försvunnit under era fötter och den mentala landningen har tagit sin början. Äntligen kan familjen börja slappna av och få njuta av lillfröken som inte är så liten längre.
Otroligt och fort gick det med operationen och hemgången. Jag hoppas att lungröntgen visar på att det “bara” är att vara småbarnsförälder och kunna slappna av mellan varven.
Hur har det gått utan sonden?
Många kramar till er allihopa. Hoppas ni inte drabbades av mental punka första dygnen även om landningen nog är bra mastig.
Carina och KA on 02/08 at 05:57 AM -
Åhh… Äntligen! Jag visste att det lilla underbara underverket skulle klara operationen med bravur. Njut av att vara hemma!
Kram
on 02/08 at 03:40 PM
