Thursday, December 14, 2006

Jag satt och tittade ut genom fönstret i morse, såg väl mest ut som en fågelholk efter en lång och för Moa jobbig natt. Hon har varit vaken mer eller mindre ett helt dygn, avbruten med vad det känns som bara korta sömnperioder. Regnet föll horisontellt och jag var glad över att jag satt inomhus i värmen. Julkänslan vill inte riktigt infinna sig, och den trycks även bort av orostankarna runt Moa. Skall hon ha gått upp bra i vikt till idag? Om inte vad gör vi då? Inväntade hemsjukvården med aningen nervös känsla i kroppen.

När det väl var dags att väga stannar vågen på 2900g. Det är nästan precis 2hg mer än senaste vägningen för 4 dagar sedan!

WOW! *pust* Fortsätter hon såhär måste vi väl kanske bromsa upp henne lite (märklig tanke). All spänning rann av mig som vatten på en gås. Tänk att en sådan liten och för många obetydlig sak som ett vågutslag kan göra så mycket. Nu kör vi på som vi gör och fortsätter nervöst “mäta” valkarna inför nästa vägning, plötsligt känns inte 3Kg till jul längre som en omöjlighet.

-"Har dom inte blivit fler och större, den där valken har jag inte sett förrut, är inte kinderna lite större och rundare?.....”

Posted by Pappa in • Prematur
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink