Sunday, April 13, 2008
Hon är bara så söt min lilla Moa:
Veckan har bjudit på en hel del, både roligt och mindre roligt. Två barn till i familjen har åkommor som verkar kräva lite mera läkarvård. Det är de lite större i familjen och mamma är ju den oroliga sorten och tycker väntan är jobbig både på provsvar och remisser vidare.
I tisdags var mamma och pappa tillbaka på sjukhuset men för att berätta inför neopersonal från södra Sverige om vår upplevelse av hemsjukvården. Kära återseenden och lite flashbacks både av tiden där och mammas gamla föreläsningskunskaper. Det var jättekul och lika nervöst som det var innan, lika bra kändes det efteråt. Tack för att vi fick komma och tack för kramarna!!!
Tack storasyster och Mr Z för barnvakten, det var jättesnällt.
Yngre storasyster har varit på besök två dagar i rad och idag grävde hon och hennes blivande man upp två av mammas blivande grönsaksrabatter. Dessvärre kastade de bort mammas gräslök med, men lite får det väl kosta när man får skitarbetet gjort… Tack söta ni. Betalningen sker i squash vartefter… 
Moa stormar fram i utvecklingen. Mamma står hänfört och ser på. Just nu är livet gott trots allt.
Om det inte var för väntan på provsvar och remisser… Ibland får man blunda en stund och försöka gotta sig åt det som är gott just då. Är det det som de kallar förnekelse?
Posted by Mamma in
(3) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
-
Att passa er små det var det lilla även om det var två utmattade barnvakter som kom hem på kvällen. Vi hade ju skoj i alla fall.
Mr Z tjatar om att få åka till mormor och morfar igen, har lovat honom att vi ska åka och gräva i era rabatter, vi tränade här hemma i helgen.
Saknar er allihop!Pussar och Kramar!!!
Mr Z, storsyrran och svåger... on 04/14 at 08:45 PM -
Hon är underbart söt
Vacker som en vårdag!!!!!!!
Usch, oro är inget kul! Här förnekas det också, både det ena och det andra! Man går ju under om man går omkring och funderar på olika scenarier och lösningar.
Jo, jag kanske har missat att tala om att jag fortfarande skriver det som handlar om Lilleman på hans sida, men att jag själv bloggar på bloggen.monkan.net
Kramar
Monika on 04/15 at 05:55 PM -
Det där försvann nog nu.
Jag avslutade med kramar och omtankar iaf.
Härligt kort på Moa, jag blir glad varje gång jag ser kort på henne. Hon är som en liten solstråle och frisyren gör ju sitt till. Grejen är väl att Moa alltid ser så lycklig ut förutom där hon är ledsen men det verkar vara mer sällan.
Roligt att du fick använding avdia gamla kunskaper, ett mentalt lyft kan jag tänka mig och en liten sporre.
Hoppas vad det än är di större drabbats så är det något som gör över, är enkelt att mota och inte ger når bieffekter.
Tänker på er.
Carina on 04/20 at 09:46 PM
