Saturday, May 23, 2009
Dagen mellan eeg och njurdoktorbesöket ringde Moas habsköterska. Vi brukar maila varandra men ibland måste man prata med varandra också, mail kan bli ett väldigt platt sätt att kommunicera. Så vi pratade lite om mage och movicol, om vår oro över att hon är marmorerad och kall ibland och en hel del annat. Hon skulle prata vidare med Dr.A och se om man kunde skynda på Moas årliga hjärtkontroll.
I onsdags var vi hos njurdoktorn och nej, Moa har ingen njure kvar. Så den operationen slipper hon! Hurra! Det kändes gott och jag tror han var lite förvånad både över Moas och hennes föräldrars utveckling. Sist vi träffades var mamma ett vrak och började storgråta och allt blev väldigt pinsamt och jobbig. Han verkade lite orolig att det skulle hända igen men vi var piggare och gladare och mera hemma i situationen denna gång. Hennes blodtryck var lite högt men det verkade inte vara något han skulle följa upp utan ny koll om två år bara för att se att den kvarvarande njuren mår bra och att det inte utvecklas några tumörer där den försvunna njuren satt.
En kul detalj, när han skulle lyssna på Moas hjärta drog Moa i stetoskopet och sa: vill ha den gröna! Han tittar på stetoskopet och säger, men den är ju grön...?
Moa är en fena på färger och kan även de lite annorlunda som orange och lila… Hon är världens smartaste…
När vi kom hem låg kallelsen till Moas hjärtkoll i brevlådan så på tisdag åker vi och träffar vår älskade Dr.S. Sedan kan vi förhoppningsvis sluta oroa oss ett tag igen.
Vårt habteam är FANTASTISKT!!!
Posted by Mamma in
(1) Kommentarer •
(1) Trackbacks •
Permalink
Next entry: Ett gott hjärta
Previous entry: Honungspojken
-
Vilken jättefin blogg du har! Jag har suttit och läst om er resa, som ju inte heller varit så lätt… Men hon är fantastiskt söt, din lilla guldlock!
Och tack för att du skriver så fint om Honungspojken.
Honungspojkens mamma on 05/23 at 10:09 AM