Friday, March 06, 2009
När jag häromdagen först läste om läkaren som anhållits för mord/dråp på ett litet barn tänkte jag att det kan inte vara sant. Det kan inte vara sant. Det är bara en mardröm.
Att förlora ett litet barn är det värsta som kan hända en förälder, det är min fasta övertygelse. Att först få sitt barn felbehandlat så det får allvarlig hjärnskada och sedan upptäcka att någon mest troligt avrättat ditt barn, jag vill inte ens försöka sätta mig in sorgen, hatet och bitterheten. Bara själva tanken gör för ont.
Idag har då tingsrätten häktat läkaren och jag misstänker att man inte skulle göra det om inte bevisen var starka med tanke på den respekt läkaryrket har. Hur kan en människa vilja spela Gud på detta sätt? Hur kan man göra så utan att förstå eller bry sig om att man sätter alla andra läkare i en j*****t hopplös situation? Ingen kan förstå att det ska ha hänt. På sjukhuset hittar man inga fel. Står inte överdosen i obduktionsprotokollet? Varför? Att inte läkaren skrivit in den i journalen fattar väl vem som helst.
Hur ska jag våga låta någon göra ett ingrepp på mitt hjärnskadade barn hädanefter? Hur ska jag veta att inte denne “vill vara barmhärtig” eller lider av någon sjuk tro på att denne är ställföreträdande Gud?
Som mitt hjärta blöder för den här lilla flickans föräldrar och anhöriga. Tänk dig att befinna dig i denna otroliga mardröm utan möjlighet att få vakna och ruska av sig den.
Posted by Mamma in
(0) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Next entry: En natt på akuten
Previous entry: Skit också