Wednesday, March 04, 2009

Det var ett av ämnena för dagen. Moa och jag var på hab och träffade syster U. Moa var lite restriktiv till en början men smalt sedan för den där typiska habpersonalens fantastiska sätt och bjöd sen mamma och syster U på kaffe och te ur en “tanna”.

Vi pratade mat och vikt och bajs. Vi vägde och mätte och mätte igen och en gång till. Så gick syster U efter en doktor som fick mäta en gång till och en gång till men hur vi än mätte blev det inte önskat resultat. Huvudomfånget har stått stilla sedan september. Bra tänker den som vet hur rädda vi varit för att huvudet ska vara för stort. Men nej, så är det inte. Har man hydrocefalus och shunt kan shunten dränera för mycket likvorvätska. Det kan betyda att ventliklarna “faller ihop” vilket kan orsaka epilepsi och tydligen också en hel del annat.
Så de ska snacka ihop sig och imorgon får vi veta vad de tänkt ut. Troligt är en MR/CT det första som man gör. CT vill jag helst inte då Moa gjort hur många röntgenundersökningar som helst samt en CT. CT har rätt hög strålning så helst inte...Problemet med MR är att har man en shunt som är ställbar utifrån (magnetisk) så ställs den om när man magnetröntgar. Alltså måste det göra någonstans där det finns apparatur för att ställa om shunten. Det finns inte på vårt sjukhus så då blitr det någon annanstans. Lund?

Hon fick också recept på bajs och rumpmedicin så nu ska det bli slut på “ont-i-jumpan-problemen” och en utredning av dem om sådär fyra veckor. Hon fick också med en massa nya näringsdrycker för att se om vikten som också står still kan hoppa uppåt.

Så när man ena dagen blir glad så kommer något annat istället. Ljuspunkten idag är att ju fler jag träffar på hab desto tryggare känner jag mig. Trots en hopplös läkarsituation gör resten av teamet ett arbete som inte med ord kan beskrivas. De är ljuvliga och kompetenta och jag är så glad att de finns där!

Posted by Mamma in
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink