Friday, April 27, 2007

Efter att huvudomfånget mättes upp igen i Onsdags, vilket hade ökat drastiskt, ville läkaren att vi skulle åka till barnakuten igår för att utföra ytterligare ett ultraljud på hjärnan vilket vi gjorde. Ultraljudet visade inga direkta förändringar av ventriklarna som är stora sedan tidigare, men läkarna ville ändå ha ett utlåtande av neurologkirurgerna i Lund om hur allvarligt tillståndet kunde uppskattas till då vi naturligtvis ville få permission över natten men vi fick inget besked igår. Huvudomfånget har ökat 5mm på drygt ett dygn och nästan 2cm på 2 veckor samt att fontanellerna känns ”kuddiga” så någonting verkar ju vara på tok, dock inte akut i detta skede.

7 timmars väntan för en undersökning som tog 20 minuter kändes lite tungt, speciellt när Moa inte visar några som helst symtom utan tvärt om sprallar och verkar må hur bra som helst. Mamma stannade under natten med henne och idag ringde dom från Lund och ville ha ner Moa för att som de uttryckte det ”få se henne”. Moas läkare kom in precis innan avfärd och hans bedömning är att risken för att det kommer att bli någon form av ingrepp är ganska stor, däremot är han inte så säker på att de sätter in en shunt i första läget utan bara öppnar upp en ny kanal för vätskan att självdränera sig från huvudet. Men jag vet inget mer just nu, jag väntar på ett samtal från Lund så jag får deras telefonnummer till rummet.

Det kändes ordentligt tungt när jag såg Moa åka iväg på ambulansbritsen med mamma vid hennes sida, flashbacks från hjärtoperationen fladdrade för min inre syn, och samtidigt sorg över att hon inte bara får må bra. Hjälplöshet inför det faktum att jag faktiskt inte kan hjälpa henne med det här heller, måste förlita mig på andra människor, att de har en bra dag och att omständigheterna och förutsättningarna är de bästa. Jag hatar att bara kunna stå vid sidan om och se på.

Jag blir kvar här hemma och ser över hus och djur, men åker ner i morgon med storebror. Under tiden är det bara att vänta och avvakta expertisens bedömningar.

Jag hoppas innerligt att det inte behövs en shunt!!

Hydrocefalus…mitt nya hatord!

Posted by Pappa in • Hydrocefalus
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink