Tuesday, January 23, 2007

Vi kom till Lund den 23 Januari, Moa och mamma åkte ambulans från Halmstad, Storebror och jag åkte Resam taxi. Vi kom fram till Sjukhuset och letade oss fram till avd 67 där vi ”checkade in” och fick vänta på Moa och mamma som inte kommit ännu.
När de anlänt var det dags för provtagning och lite mat i magen därefter blev vi visade till vårt rum som vi delade med en annan patient. När vi gjort oss hemmastadda var det dags för hjärtultraljud som blev lite försenat så vi fick återigen mata henne under undersökningen. Det är viktigt för resultatet att hon ligger så stilla som möjligt under själva ultraljudet och det gör man ju inte om man ligger där och är hungrig!
Därefter var det dags för hjärtlung röntgen samt flera provtagning och medicinering. Det var lite svårt att hänga med i alla svängarna, det gick fort och vi fick hela tiden fråga vad dom gjorde, vad hon fick för medicin m.m. Miljön var helt annorlunda jämfört med vad vi var vana med och vi kom underfund om att vi nog varit ganska bortskämda. Här kändes det från början lite som löpandeband principen, vi var mest bara brickor i ett spel och det kändes lite jobbigt. Förmodligen var vi bara trötta och oroliga, känslor som får annat att kanske te sig värre än det egentligen är.

Kvällen blev sen med oro och funderingar som följde med storebror och mig till Ronald McDonald där vi checkade in.

Under kvällen får vi plötsligt beskedet att det finns en liten, liten chans att Moa kommer att få opereras redan imorgon Onsdag 24/1. Det var visst en patient som inte kommit i tid p.g.a att de inte kunde kyfta med patienten. Om patinten inte kommit vid midnatt skulle vi få platsen. Problemet var egentligen inte att det var tjockt på operation, utan flaskhalsen var biva där alla barnpatienter ligger, inte bara hjärtbarnen. Kvällen förlöpte med obligatoriskt bad och andra förberedelser bla ett besök på barniva. Vi fick se ett nyss inkommet hjärtopererat barn med alla dränageslangar, respirator och det var lite skrämmande att tänka sig lilla Moa ligga sådär. Det är många maskiner som piper och pumpar för smärtstillande, ekgsladdar, pacemakersladdar i en salig röra. Det började gå upp för mig att Moa snart skulle kunna ligga där nyopererad. Allting kändes gå lite för fort, jag hade inte riktigt hunnit förbereda mig på operationen riktigt. Vi hade ju egentligen tid på Fredag. Många frågor vad obesvarade och jag undrade om det fanns tid att besvara dom när det skulle ske så snabbt.

Posted by Pappa in • VSD Op i Lund
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink