Wednesday, May 20, 2009

På kvällarna när det är läggdags läser mamma och Moa “Castor odlar”. Den handlar om bävrarna Castor och Frippe som odlar bönor. Nu odlar Moa och Max bönor också.
Moa har lärt sig boken nästan utantill så mamma läser första orden i meningen och Moa fyller i resten. Hon är otroligt duktig på att lära in saker utantill och det finns gånger då man tvivlar på att hon är knappa tre år. Hon kan många ord även om andra kan ha lite svårt att förstå vad hon säger.

PÅ morgonen när mamma och pappa (och storebror ibland)sitter och äter frukost kan man höra ett ljud uppe vid grinden vid trappan på övervåningen. Idag ropade hon lite hest och skrovligt “paaappi” och jag fylls av en lyckokänsla, jag kan känna hur ansiktet spricker upp i ett stort leende och när Moa ser pappi så säger HON “Heeej!” men en sådan glädje i rösten att ögonen blir fuktiga. Hon är en glädjespridare.

Vad som är tufft är våldsamheterna. Hon dunkar sig i huvudet, hon är grym mot lillebror med oprovocerade bitningar, sparkar eller att hon sätter sig/lägger sig på honom. Det är ju tur att hon inte är större än hon är i de lägena. Sedan sparkar hon mamma och pappa när hon ska bytas på. Och det gör ont. Ännu har jag inte funnit någon fungerande strategi för att häva det annat än att gå undan eller att flytta Max ur “skottvinkeln”. Det är lätt att känna sig helt misslyckad som förälder när inget hjälper. Har alltid trott att det ska gå att förklara för ett barn att detta gör ont/är inte bra men nu går jag bet.

Posted by Mamma in
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink