Saturday, September 29, 2007
Moa gillar sin lillebror. Hon har lärt sig klappa fint och blir alltid lika glad när hon får syn på honom. Nåja, undantaget när han snor åt sig HENNES badbalja och när han gråter.
Finns det något Moa inte kan med så är det höga ljud. Tv-ljudet som kan variera snabbt eller lillebrors röstresurser får Moa att bli orolig och ledsen. Men det är tydligen vanligt både för shuntbarn, prematurer och syndrom.
Idag har vi varit hemma en vecka och kaoset börjar släppa av en aning. Många tårar har det blivit för först nu börjar det gå upp för mamma vad Moa faktiskt inte kan och vad hon ligger efter med. Första steget mot acceptansen att Moa aldrig kommer att vara “som andra” är nog taget nu. Det gör ont! Varför vet jag inte riktigt för Moa är en så underbar tjej, social, smart, godhjärtad, rolig och lätt att ha med att göra. Men att hon ska komma att känna sig utanför under sin uppväxt, den tanken skär i hjärtat på mig.
Vi har iaf fått hem en habiliteringsplan till påseende… Vad Moa ska försöka uppnå under året som kommer. Det är en tröst att ha hab i ryggen, alla dessa kompetenta och positiva människor.
Passar på att tacka för all uppvaktning och gratulationer!
TACK!
Ett litet webtips får ni på köpet idag:
Heja Abbe
En välskriven blogg om Abbe som föddes med Catch22-syndromet. Rekomenderas varmt!
Posted by Mamma in
(3) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Next entry: Ett år
Previous entry: Vi tar oss en tupplur!
-
Ja syskon kan vara en väckarklocka. Sonja pratar snart bättre än Torsten… Själv sörjde jag i två veckor när jag skulle börja acceptera sen fick det vara nog. Du har ju inte så mycket tid till sånt nu. Önskar er all lycka med era små mirakel. De kommer att ha glädje av varann. Max kommer alltid att tycka att Moa är precis som hon ska
Anna M on 09/29 at 12:23 PM -
Moa ser så oerhört lycklig, nöjd och belåten ut där hon sitter så härligt. Tjusiga kalasisar fröken har på sig.
Jag måste också säga att käre far ser ut som en naturbegåvningen där han står och håller i Max vädigt avslappnat samtidigt som han ser ut att prata med kära fröken Moa.
Har kikat på Abbes blog men det är massor att läsa, får kika in lite då och då. En undran jag har, är Moa´s eventuella syndromteori att det är åt Cache22 hållet?
Skönt att käre mor mår bättre, har förstått (läst) att SLE och förlossning mm inte är så roligt alla gånger.
Kramar till er alla underbara familj.
on 09/29 at 01:56 PM -
Lillasyster är så söt så att man kan smälla av. Vi saknar er allihopa. Massor av pussar och kramar till hela högen och hoppas att ni får ha en trevlig och lugn helg. Det försöker vi ha.
on 09/29 at 05:32 PM
