Friday, August 03, 2007

Igår vid 22-tiden var vi hemma igen, allihopa. Efter 9 timmars väntande i Lund kom till slut kirurgen, klämde på shunten och sa åk hem!
Tack sa vi och åkte!

Nåja, riktigt så enkelt var det inte men summan av kardemumman är den samma och det kloka beslutet att inte skära utan att vara säker på vad som är felet känns helt rätt. Speciellt som Moa mår oförskämt bra och lägger på charmtrollssmilet så fort hon ser någon som hon kan tänkas gilla. Det är inte alla som får godkänt dock.

Tillbaka till Lund om fjorton dagar för att kolla upp hur hon mår. Helt ok deal.

Idag masade vi oss något motvilligt ner till stan för att ta en kik på lillebror via UL. Han väger enligt mätning 75 g mer än vad han bör göra nu vilket är ok. Barnmorskan tog också slutgiltigt bort mammas tro på att det är en lillasyster… jaja, man kan inte alltid ha rätt. Vad värre är, den lille rackaren ligger med huvudet under mammas lever och har inte vänt sig så här långt. Nu har han nio dagar på sig annars måste mamma till sjukhus för vändningsförsök och funkar inte det så lurar ett oönskat kejsarsnitt bakom hörnet.

Moa vinkar nu, så fort man säger hej eller dyker upp i synfältet. Barnmorsokorna bedårade hon idag och den manliga sjuksköterskan i Lund verkade ha svårt att slita sig också. Men hon är en liten pärla det går inte att komma ifrån.

Tacksam över att vara hemma, att Moa mår ok bakades piroger (empanadas) ikväll och nu sitter vi här, stinna och mätta och njuter av att få vara hemma tillsammans igen!

Posted by Mamma in
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink