Thursday, September 20, 2007

Hurra Hurra Hurra, Moa fyller 1 år idag! Stora tjejen som sitter själv i vagnen och öppnar paket som om hon inte gjort annat.
Dagen började med pappasång vid barnsängen (2ggr) och fortsatte vid skötbordet (1ggr) till Moa´s stora glädje.
Lite stressig morgon för att hinna packa med barn och tillbehör och iväg det bar.

Vi landade på BB och hälsade på lillebror och Mamma några timmar och sedan bar det av till Lund för återbesök hos neurokirurgen. Detta möte var tyvärr dagens nedköp.Vi hade sett fram emot det både mamma och jag, en chans att få prata om oro och kanske kunna känna sig lite trygg inför det faktum att min säkerhetslina, fontanellen, nu nästan är igenvuxen. Men ack nej.
Det är totalt en resa på 30 mil som tar i runda slängar 4 timmar. Stressig trafik och långa vägarbeten gjorde att vi landade i Lund 4 minuter för sent. Jag vet inte om det var det som var orsaken eller om kirurgen hade en dålig dag men resultatet av denna resa var 7 minuters möte, där jag som orolig förälder för framtida eventuella problem blir totalt nonchalerad och överkörd, Moa´s shunt känns på i 3 sekunder och sedan var det bara att åka hem. Jag fick dra ur honom ett “hej då” där han satt med ryggen mot mig vid datorn. Jag tror inte jag känt mig som en del av ett rullande band i en sådan stor utsträckning som jag gjort idag.

Besviken, ledsen och trött styr Moa och jag kosan tillbaka mot stan. Handlar en födelsedagspresent åt Moa på en leksaksaffär, blir återigen besviken för att jag inte hittar leksaker av annat material än plast. Köper iallafall en skallra som man kan vrida och greja med.
Vi firade Moa´s födelsedag nere i kafeterian på sjukhuset, där storasyrror med respektive och barnbarn mötte upp med tårta och presenter. Anhörigrummet på BB är tyvärr omgjord till en korridor så det finns ingenstans att hålla till med anhöriga. Tyvärr blir det ett hastigt firande för Max mådde inte riktigt bra och mamma var tvungen att återvända till avdelningen. Max har varit väldigt slö under eftermiddagen och inte velat äta alls. Ständiga kontroller av blodsockerhalt till följd av detta för att försäkra sig om att det inte blir sockerkoma av alltihop. På väg hem ringer mamma och säger att Max minsann ätit bra och blivit pigg igen. Vi hoppas att detta håller i sig.

Nu sitter jag här hemma och tycker att det är hög tid för Mamma och Max att få komma hem snart, så vi får vara familj på hemmaplan. Mammas feber vill inte lägga sig, massa prover är tagna och antibiotika insatt men det tar inte. Förmodligen är det samma typ av möjligt SLE skov som drabbat henne igen, precis som med Moa i fjol. Ingen hemgång sålänge hon har feber. Jag hoppas att alla som kan håller tummarna för att hon är feberfri och kry imorgon!

Jag hade tänkt summera året som gått, men jag orkar inte ikväll. Jag får ta det en annan dag.

Posted by Pappa in • Pappa skriver
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink