Sunday, February 08, 2009

Ja det var ljuvliga nätter. Moa sov i godan ro. Mamma och pappa med!
Men inatt var det dags igen. Innan vi han lägga oss kom första attacken.
Gallskrik, okontaktbar. Tar lång tid att komma igenom och när vi gör det går man som på krossat glas för att inte få igång henne igen. Allt som blir “fel” orsakar ett nytt anfall.

Till slut kan vi gå upp och lägga oss igen men det dröjer inte så länge förrän det är dags igen. Mamma går ned med henne och det tar inte lika lång tid den här gången. Vartefter somnar hon och någon timme senare vaknar hon med ett gallskrik. Två gånger till änder det och klockan är tre när jag börjar tro att nattens bravader är över.

Nu är det nedräkning som gäller. På onsdag morgon är det dags för EEG! 

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink