Thursday, February 26, 2009
Bertor, det är små , gröna runda saker som mamma envisas med att lägga på tallriken. Moa skalar dem innan hon äter så det ligger en liten hög med bertskal bredvid tallriken…
Hon är i en otroligt charmig och extremt busig period, mamma kutar efter och räddar dukar som badar i hundmatskålen, ljus från ljuslyktor som återfinns lite varstans i huset. Allt är nytt och spännande och ser mamma förgrymmad ut så sträcker man bara upp armarna och säger"kjamsuk". Det funkar nästan varje gång. Vill man dessutom ha lite extra uppmärksamhet så vet man att mamma går igång på ljudet av sidor som rivs ur böcker eller diverse saker som slamrar ner i diskhon.
Idag var en dålig matdag när nästan ingenting gick ner. Det gäller att inte låta henne inse hur stirrig jag blir på när hon inte får i sig vad hon “borde”. Vi fyller på med näringsdryck och låtsas som om det regnar…
Postad av Mamma
(2) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Tuesday, February 24, 2009
Ja, det kanske är att hårddra det en smula. Moa och pappa for till specialtandvården idag för det halvårsvisa återbesöket. Så det jag redovisar här är bara “vad jag hört berättas för mig”.
Moa var jätteduktig och gjorde ett formidabelt “megagap”. Hon borstade sina tänder, hon har inga hål och tandläkaren fick borsta också! Nu förbereder vi ju henne så gott det går flera dagar innan, “på tisdag ska du...” “ska du göra ett megagap för tandläkaren?” Moa älskar ju att borsta tänderna så det är ju inget problem alls. Det fattas några tänder längst bak men de verkar vara på gång. Hon har lite “nappställning” på framtänderna så det blir till att försöka avsluta natttuttandet med.
På det stora hela var det bra, Moa kom hem med ett rosa elefantsuddgummi och var jättestolt! Pappa såg stolt ut han med!
Moa har upptäckt hur spännande det är att bitas. Lillebror har ett präktigt blåmärke i form av ett tandavtryck på armen. Men knäppast var väl iaf idag när hon satt vid matbordet, då biter sig själv i knät tills hon börjar gråta.
Postad av Mamma
(1) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Thursday, February 19, 2009
Ibland är det bara sekunder mellan humörskftningarna.
Men när man är trött och genomförkyld så är det väl okej.
Kära Gudinna, vad jag är trött och har ont i huvudet.
Å så ska hon fram med den där *#¤%"*)(/&! kameran igen! Jag blir galen!
Men vadå?!
Kommer det en traktor? Eller är det en Älg i skogen?
Postad av Mamma
(0) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Friday, February 13, 2009
Här gör vi allt för att inte bli smittade med flunsan när släkten har den. Så åker vi till sjukan ett dygn och 48 timmar senare har Moa 39 graders feber och är jättedålig.
Hipp hurra vad kul!
Känner mig själv som om jag är på G att däcka men det har jag då ingen lust med.
Ingen har ringt akut så jag hoppas på att det inte visade något allvarligare på undersökningen. Moa pratar mycket om alla grejor hon hade i håret, förmodligen ett sätt att bearbeta det hon varit med om. Lilla Tullan, så duktig och stark. Så mycket du får vara med om.
Postad av Mamma
(1) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Thursday, February 12, 2009
Är ju goda nyheter. Vi hoppas på det. 14 dagar kan det ta innan vi får något besked! Eeg:et ska till Lund för bedömning och sedan till den läkare som remitterde Moa. Puh, väntan är bland det värsta jag vet!
Jag skrev ett jättelångt inlägg om dygnet som gick och så vips var det försvunnet “out in the void”.
Så bara för det får ni hålla till godo med en film från You Tube där man får se olika tyoer av Epileptiska anfall. Jag som trott att det bara är det som kallas toniskt kloniskt anfall som är epilepsi har ju fått en helt annan insikt nu! Ge filmen tolv mineuter och kanske du som jag lär dig något nytt!
Postad av Mamma
(0) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Wednesday, February 11, 2009
Storasyster var så vänlig att skicka lite bilder från kvällen innan EEG provet så Pappi inte skulle alldeles förgås av längtan efter lilla prinsessan. Så här kommer bilder utan kommentarer, bilderna talar sitt tydliga språk : Moa älskar bokstäver och kan se “jääätteee jääääteee trött” ut, som hon själv uttrycker det.
Mamma får skriva mer när hon kommer hem
Postad av Pappa
• Pappa skriver
(0) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Tuesday, February 10, 2009
Natten som gick var en “sömnnatt”. Men natten till igår var den värsta hittills. Jag vet inte längre vilket som är värst, de nätter som hon skriker eller de hon inte gör det. När hon skriker vet jag iaf att hon fortfarande andas! Igår var pappa hemma och vabbade för första gången efter en sådan natt. Han gjorde ett fantastiskt jobb både på natten och under dagen!
Går och väntar på att det ska bli kväll. Har pratat med Moa om att åka till doktorn och sova på sjukhuset. Som förberedelse för andra rutiner än de vanliga. När jag berättade häromdagen lyssnade hon och tittade sedan allvarligt på mig. Sedan sa hon: Moa stanna pappa. Det var helt ok att mamma stack men Moa tänkte stanna hemma hos pappa…
Jaja.
Har gråtklumpen i halsen. Det var längesedan vi sov på sjukan. Tror de är lika glada att slippa se oss som vi är att slippa sitta där.
Rädslan för att det ska vara epilepsi är stor hos mig. Kanske är det här “sista dagen” Moa inte har ännu en diagnos. Jag vill inte!!! Även om jag tolkat tecknen som att det nog är det så är det ingen som sagt det. När någon sagt det finns det inget hopp längre. Knepigt hur skallen funkar.
Tänk på oss när de väcker oss kl 03, om ni nu skulle råka vara vakna då!
Postad av Mamma
(2) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Sunday, February 08, 2009
Ja det var ljuvliga nätter. Moa sov i godan ro. Mamma och pappa med!
Men inatt var det dags igen. Innan vi han lägga oss kom första attacken.
Gallskrik, okontaktbar. Tar lång tid att komma igenom och när vi gör det går man som på krossat glas för att inte få igång henne igen. Allt som blir “fel” orsakar ett nytt anfall.
Till slut kan vi gå upp och lägga oss igen men det dröjer inte så länge förrän det är dags igen. Mamma går ned med henne och det tar inte lika lång tid den här gången. Vartefter somnar hon och någon timme senare vaknar hon med ett gallskrik. Två gånger till änder det och klockan är tre när jag börjar tro att nattens bravader är över.
Nu är det nedräkning som gäller. På onsdag morgon är det dags för EEG!
Postad av Mamma
(1) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Wednesday, February 04, 2009
Måste bara göra klart att TIMEOUT här hemma INTE betyder timeout på Supernannys vis. Det skulle jag inte få för mig utan “thaimat” är ett ord/en gest som betyder lägg ner att ...dra ihåret, sparka, knuffas...
Och det får mig osökt in på att länka till Barnuppropet
Saxat från uppropet:
“Vi oroas av att tonen mot barn och ungdomar hårdnar i samhället. Det tar sig uttryck såväl inom synen på barnuppfostran, där Supernannyns ideal får föräldrar att lära sig att stöta bort och ignorera sitt barn när det behöver närhet och värme, som inom skolan där tar det sig uttryck i en skolpolitik som i allt högre grad bygger på kontroller och sanktioner istället för stöd i barnens lärande och utveckling. Vi hoppas därför att alla som bryr sig om våra barns väl och ve - såväl vi som möter barnen i vår yrkesutövning som föräldrar, mor-och farföräldrar och andra - reagerar mot detta.”
Det skriver vi väl under på allihopa?
Postad av Mamma
(1) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink
Tuesday, February 03, 2009
Thaimat, säger Moa.
Det är inte för att hon är sugen, utan hennes sätt att härma mamma när mamma skriker TIMEOUT lätt hysterisk.
Mina barn slåss! Hårt och beräknande. Min tro på att människan innerst inne är god har fått sig en allvarlig törn.
Moa knuffar Masse i ryggen, han faller och blir förbannad! Då kryper han mot Moa med huvudet före som en bulldozer med siktet inställt på hennes knäveck. Efter som han är större och stadigare trots att han är lillebror faller Moa. Och benen drar igång som en propeller...Låg muskeltonus, ja inte i det läget i alla fall.
Så tillbringar vi dagarna när pappa är på jobbet. Med våld och “thaimat”. Nätterna går i nattskräckens töcken, eller vad det nu är…
Postad av Mamma
(0) Kommentarer •
(0) Trackbacks •
Permalink