Thursday, November 20, 2008

Igår kväll hamnade jag utan någon anledning på Mathildas minnessida.
Jag grät och jag grät och jag grät.

Den största skräcken jag tror man kan uppleva som förälder är den att ens barn ska dö ifrån en. Med Moa blev det mycket påtagligt och jag är fortfarande vansinnigt rädd att jag ska förlora henne. Jag har varit rädd att mista de andra men med Moa har det tagit enorma proportioner.

När jag läser vad Mathildas mamma skrivit gör det så fysiskt ont i kroppen. Jag kan inte fatta hur man orkar gå vidare! Jag vet att man gör det men jag kan inte med mitt förnuft ta in hur det är möjligt.

Varför länkar jag till en sida som genererar så mycket sorg och smärta?
Jo, för att sidan inte bara talar om sorgen och smärtan utan egentligen mest om den stora glädjen och lyckan att ha fått uppleva Mathilda, att få haft lyckan av henne den tid hon var här på jorden. Om den stora vansinnigt starka kärlek som de här barnen väcker i sin omgivning. Den visar på meningen med de här barnen liv.

Den stora kärleken!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink