Sunday, November 30, 2008

Lördagen före första advent är det traditionellt pepparkaksbak här hemma. I år var alla hemma i lite olika omgångar men vi fick till gemensamt glögg och lussebulleätande iaf.
Men Moa och Mr.Z bakade på iaf!

Moa tyckte det var jättemysigt att få sitta med och baka, men det blev inte en endaste pepparkaka att lägga på plåten, jag tror all deg försvann ner i magen.

En gång var jag ett hjärtebarn, tänker Moa, men nu är jag bara hjärtesöt!

Och när killarna tröttnat på bakandet blir det fullt ös på Autobahn! Håll er undan!

Ha en trevlig första advent alla som läser här! Vi ska smaska lussebullar!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, November 22, 2008

Oj vad jag gillar den här bilden. Den är fotad av storasyster eller svåger på Fars Dag.
I fåtöljen Mr.Z och Moa som båda är lika fascinerade av traktorn som kommer med mat till kossorna!
Mr.Z ska ha en sån traktor när han blir stor och hjälpa morfar. Moa skulle vara lycklig om hon fick åka med.

Men bilden förmedlar till mig så mycket sunt och glatt och så mycket glädje!
Det vill jag dela med er!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, November 20, 2008

Igår kväll hamnade jag utan någon anledning på Mathildas minnessida.
Jag grät och jag grät och jag grät.

Den största skräcken jag tror man kan uppleva som förälder är den att ens barn ska dö ifrån en. Med Moa blev det mycket påtagligt och jag är fortfarande vansinnigt rädd att jag ska förlora henne. Jag har varit rädd att mista de andra men med Moa har det tagit enorma proportioner.

När jag läser vad Mathildas mamma skrivit gör det så fysiskt ont i kroppen. Jag kan inte fatta hur man orkar gå vidare! Jag vet att man gör det men jag kan inte med mitt förnuft ta in hur det är möjligt.

Varför länkar jag till en sida som genererar så mycket sorg och smärta?
Jo, för att sidan inte bara talar om sorgen och smärtan utan egentligen mest om den stora glädjen och lyckan att ha fått uppleva Mathilda, att få haft lyckan av henne den tid hon var här på jorden. Om den stora vansinnigt starka kärlek som de här barnen väcker i sin omgivning. Den visar på meningen med de här barnen liv.

Den stora kärleken!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, November 15, 2008

Det kan vara tungt och deppigt och ont och slitet men hur många gånger som helst på en dag bjuds vi på skratt, leenden och stor glädje.
Från tittutlekar med lillebror vid soffbordet till vilda slagsmål, busiga idéer och ett litet “mammi” eller “pappi” som kan få en att smälta som en klick smör i en stekpanna.
När Moa var liten växte inte hennes hår alls. När det började växa så blev halva huvudet rakat…
Men kolla frillan! Till och med håret sprudlar livsglädje!

Moa skrattar mycket. Det finns alltid något som är roligt. Är det inte att mata lillebror så är det storebror som sitter och fånar sig. Idag höll hon på att inhalera pepparkakor när han larvade sig som mest. Det är märkligt vad femtonåringar och tvååringar kan ha mycket gemensamt.

När jag läste att Marcus skulle opereras nästa vecka snurrade tankarna igång igen.
Jag beundrar hans mamma (och övrig familj) som orkar! ( Men visst, vad är alternativet?)
Känslan hos mig är att jag skulle nog sitta och spela på läppen någonstans om jag fick veta att Moa skulle behöva en operation till!
Första tanken är ju att man blir van, har man gjort det en gång så...
Men nej, nu vet jag vad det handlar om och jag vill inte, inte gå igenom det igen. Hela kroppen skriker i protest mot en sådan tanke.

Så alla mina djupaste, varmaste omtankar till Marcus och hans familj! Vi kommer att vara med er i tanken under tiden och självklart följa vad som händer på Marcus sida!

Postad av Mamma
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, November 13, 2008

Igår gjorde vi ett fynd. Två st tripp-trapp stolar för en hundring styck! Ok, utseendemässigt har de väl sett sina bästa dar, men vem sjutton har inte det?!
Moa är jättelycklig för nu är hon verkligen en stor tjej! Ord poppar ur munnen som bara den det senaste är ots, som alltså är ost för den som inte kan Moiska.
Hon är allmänt irriterad en stor del av dagarna men oj vad den ungen kan sprida glädje omkring sig ändå!

Btw, tack storasyster Bella för assistans!!!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, November 08, 2008

När mamma tog ut russinburken ur skafferiet idag, något hon inte gjort på länge, log Moa och sa “ossin”! Det är så gott i hjärtat när det kommer nya ord ur hennes lilla sockersöta mun.
Det ploppar ur något nytt hela tiden känns det som och ja, en hel del är väl bara sånt som mamma och pappa förstår men hennes kanonvilja är där, den är så stark hennes drivkraft att lära sig!

Hon räknar också, “en, åå, ee, ya”. Ljuslyktor, russin och trappsteg.

Ljuvlig är bara förnamnet!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink