Wednesday, April 30, 2008

Törs jag skriva de orden än? Japp, jag dristar mig till det. Trots att Moa är hängig och har tappat i vikt de senaste två veckorna.
Vi var på Bvc för att mäta Max huvud och passade på att slänga upp Moa på vågen. Mamma fick bevis på vad hon anat att Moa inte får i sig det hon ska+att hon bränner en hel del när hon tar sig fram i tillvaron. Hon kämpar så hårt för det andra har alldeles av sig själv.

Idag är det ett år sedan vi var i Lund och Moa fick sin shunt inopererad. Den dagen förändrades mitt liv. Innan trodde jag Moa skulle “bli frisk” efter hjärtoperationen, att livet skulle bli “som vanligt” igen. Så blev det inte och jag måste säga att jag lärt mig otroligt mycket det här året. Fortfarande är jag rädd, varje dag faktiskt, men det blir lättare att slappna av.

Det blev tydligt när vi hamnade på akuten efter att ha mätt Max huvud. Huvudomfånget har ökat, inte dramatiskt men ändå. Vi fick träffa en sympatisk läkare (den som tog emot en döende Moa i entrén en stormig januarinatt) och han var saklig, empatisk och tillmötesgående precis som han brukar. Max ska göra ett ultraljud men eftersom de strjkar på röntgen så får vi vänta lite. Förhoppningen finns att vi kan få komma redan nästa vecka. Ev kunde man ha kollat hans synnerver för att kolla trycket men… de strejkar viss där med. Mamma blev INTE hysterisk!
Snacka om att ha kommit ned i tempo. Beundransvärt, verkligen…

Glad Valborg till er alla!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, April 24, 2008

Vissa dagar funkar inget. Man vaknar och är trött och ledsen och inget vill sig. Igår förmiddag var det en sådan dag för Moa.
Mot sin vana så somnade hon i saccosäcken tidig förmiddag och sov till lunch.

Sedan hade allt gått över och dagen bjöd på solsken. Ute reste sig Moa för första gången!
Vilken glädje. Vem som var lyckligast vet jag inte men jag kände mig så stolt att jag lite fånigt berättade för Moas sjukgymnast idag: “gissa vad Moa gjorde igår...” Världens mest fånigt stolta förälder!!!
Hon samspelade också med Max och kröp under hans stol vid matbordet och tog Dogges (snutten) svans och killade honom under hans bara fötter tills han kiknade av skratt! De här små sakerna är så stora för mig, jag kan få tårar i ögonen bara av att tänka på det.

Lycka för mig är inget annat än en bunke härliga ungar i varierande ålder och en god, stark man att dela dem med! 

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (1) Trackbacks • Permalink

Thursday, April 17, 2008

9-kilosstrecket vill hon inte riktigt över det lilla gullehjärtat. Vågen stannade på 8955g igår. 79 cm lång är hon och huvudomfånget 47,5. Helt ok alltihopa. Istället vill bvcläkaren träffa lillebror igen om två veckor eftersom hans huvudomfång var för stort. Hur stor är den risken, rent statistiskt? Att det skulle vara hydrocefalus menar jag? Nejnej, inte alls försöker att stoppa huvudet i sanden en stund. Det var inte det första jag tänkte när jag vaknade imorse men väl det andra. (Första tanken=måste jag verkligen gå upp...)

Barnen mår bra just nu iaf och snart ska mamma och Moa till föräldra/barngruppen på hab! Jättekul!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Sunday, April 13, 2008

Hon är bara så söt min lilla Moa:

Veckan har bjudit på en hel del, både roligt och mindre roligt. Två barn till i familjen har åkommor som verkar kräva lite mera läkarvård. Det är de lite större i familjen och mamma är ju den oroliga sorten och tycker väntan är jobbig både på provsvar och remisser vidare.

I tisdags var mamma och pappa tillbaka på sjukhuset men för att berätta inför neopersonal från södra Sverige om vår upplevelse av hemsjukvården. Kära återseenden och lite flashbacks både av tiden där och mammas gamla föreläsningskunskaper. Det var jättekul och lika nervöst som det var innan, lika bra kändes det efteråt. Tack för att vi fick komma och tack för kramarna!!!
Tack storasyster och Mr Z för barnvakten, det var jättesnällt.

Yngre storasyster har varit på besök två dagar i rad och idag grävde hon och hennes blivande man upp två av mammas blivande grönsaksrabatter. Dessvärre kastade de bort mammas gräslök med, men lite får det väl kosta när man får skitarbetet gjort… Tack söta ni. Betalningen sker i squash vartefter…

Moa stormar fram i utvecklingen. Mamma står hänfört och ser på. Just nu är livet gott trots allt.
Om det inte var för väntan på provsvar och remisser… Ibland får man blunda en stund och försöka gotta sig åt det som är gott just då. Är det det som de kallar förnekelse?

Postad av Mamma
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Sunday, April 06, 2008

Är inte så flitig med kameran nu för tiden. Ska dock snart göra en insats och visa att lilla damen blivit lite rund om kinden.
I torsdags var vi på ordinarie besök på sjukhuset och träffade Moas njurläkare och hennes dietist. Det finns ingen anledning till oro för njuren. Hennes läkare reser utomlands på ett år och vi behöver inte träffa någon annan under tiden. Hon ska göra ett nytt ultraljud i vinter och beroende på vad den visar vet vi kanske vad som händer.

Hon fick också recept på näringsdryck, Ensini, som hon ska försöka få i sig. Inte mer än en flaska om dagen då 2 dl dryck innehåller 300 kcal. Hon har redan blivit lite rundare eller också är det bara önsketänkande. Det går iaf hyfsat att dricka, hon kör med sugrör som mamma eller pappa håller och så tar hon små, små klunkar. I bästa fall rinner de ner på insidan av halsen…
Där är ett problem och det blev en diskussion med farbror doktorn till mamma började gråta. Utan annan anledning än att dagen började med migränflimmer i ögonen och jag var jäkligt trött. När jag sedan känner att jag inte gör mig förstådd känner jag mig vansinnigt frustrerad. Då vill jag bara därifrån.

Mer och mer känner jag att jag drar mig för att fråga för att ingen fattar vad jag frågar om. Måste nog hitta bättre sätt att kommunicera på. Tecken kanske?! 

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink