Tuesday, December 25, 2007

Det blev jul till slut. Moa har mått hyfsat, ingen temp men hängig mellan varven.
Men tomten kom med paket.

Moa var mycket skeptisk till den där läskiga gubben.

Men de som varit snällast tyckte tomten var en riktig hedersknyffel!

Så mycket att man när det blev riktigt sent tassade man ut med mormor och gav tomten hans årliga jultallrik med skinka, köttbullar, gröt och allehanda.
Imorse hämtade vi in den länsade tallriken och hoppas tomten är mutad för ännu ett år framåt.

Tomten såg lite skraltig ut. Ont i ryggen kanske?!

Det blev en bra jul trots frånvaro av julstämning, stress och sånt för vi var tillsammans alla (en stund iaf) och hade det trivsamt.
Från oss alla till er alla:

TACK! 

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Friday, December 21, 2007

Sjukhus tre dagar på raken är ingen höjdare, speciellt inte så här i jultid. Inte när man blir ifrågasatt vad man gör där heller. Idag blev jag riktigt irriterad och det på en läkare jag egentligen tycker bra om men som förmodligen, som jag, var trött och sliten.

Moa gjorde ultraljud och isotopröntgen på njurarna i onsdags, igår hade hon 38,5 i feber utan andra symtom. Ok, mamma är ju liiite sjåpig, de kan inte förnekas så hon ringde ner till avd 62 för att kolla om det var ok med feber. Eftersom Moa är shuntbarn vill man gärna kolla, ta lite prover osv så kom ner. Sagt och gjort, pappa for med Moa, mamma och syskon stannade hemma. De kollar öron och hals och tycker hon mår för bra för att vara sjuk så hon får åka hem igen. Idag ringde jag neurokirurgen i Lund för att fråga om ev. shuntinfektion, vätska bakom mjälten bla bla. Hoppande feber kan vara tecken på en lågvirulent shuntinfektion och bästa sättet som man kollar det på är att punktera shunten och göra odling på likvorvätskan. Vilket sköterskan i Lund rekommenderade att man gjorde hos dem och inte i Halmstad. Vätska bakom mjälten skulle man inte ha som en följd av shuntproblem så hon sa att vi skulle be sjukhuset här kolla upp det. Så mamma ringer avd 62 igen och blir lite surt bemött med frågan om varför jag inte gick via akuten. Får prata med en sköterska som ska kolla med en läkare. Tre timmar senare ringer man och ber oss vara på akuten om 50 minuter.

Vi bestämmer oss för att åka alla fyra (inte storebror, han har fått nog av sjukhus). Men när vi kommer dit har man inte grepp på varför vi kommer, man bedömer inte henne som tillräckligt sjuk för att göra några undersökningar men när jag härsknar till blir det samtal till Lund och koll av journal. Där säger man att det inte är shuntinfektion och i svaret från ultraljuden finns inte vätskan bakom mjälten omnämnd. Till slut så gör man en koll av CRP för att ha ett referensvärde ”om hon blir sämre”. CRP ligger på 32 vilket inte är normalt men vad är det?
Där är vi nu, hemma igen och har blivit tillsagda att om tempen går upp till 38,5 igen utan förkylningssymtom är det dags att lägga in henne för observation.

Känner oss stressade och lite väl ifrågasatta, tror någon verkligen vi vill sitta ett par timmar på akuten för att vi tycker de är så satans charmiga? Sorry folks, men vi har trots allt annat inplanerat. Men jag tänker inte låta Moa må dåligt i onödan och kan jag hindra något i tid i stället för när livet hänger på en tråd ja, då tvekar jag inte.

Läser om CRP på sjukvårdsupplysningen:
”Höga halter av C-reaktivt protein i blodet kan bero på att man har en infektion som orsakas av till exempel bakterier. Ett CRP-värde över 50 milligram per liter för vuxna innebär i de flesta fall en bakterieinfektion som behöver behandlas. För barn ligger motsvarande värde på 25 milligram per liter…

…Virusinfektioner, exempelvis vanliga förkylningar, ger för det mesta ingen höjning av CRP alls, eller endast liten. Däremot kan kraftiga virusinfektioner, som influensa, ibland ge ett CRP-värde över 50 milligram per liter.”

Ok. Vad gör vi nu då?

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Wednesday, December 19, 2007

Efter en lång dag med allehanda missöden och annat så kan jag inte annat än återigen inse vilka fantastiska människor det finns inom vården som med stor portion tålamod i stressiga situationer och med respekt och varsamhet tagit hand om Moa och hennes föräldrar. Bilen stannade 5 ggr på väg till sjukhuset där det skulle utföras både isotopröntgen och ultraljud av njurarna. 30 minuter sena tas vi emot, nål sätts på Moa väldigt smidigt, vi blir ompysslade med en kopp kaffe och bulle när det som mest behövdes på avdelningen. Ett kärt återseende och möte av en person fortsatte att förgylla dagen följt av ett kort besök på neo för att på ett ordentligt sätt tacka för god omvårdnad och avlämna julhälsning. Moa kände sig som hemma och visade upp sina krypfärdigheter för personalen. Undersökningarna flöt fint, Moa sov som en stock genom hela röntgenundersökningen.

Såhär på kvällen sitter jag således och går igenom dagen och kan som sagt bara konstatera att första raden i detta inlägg är så sant som det är sagt och att jag är glad att det är så.

Postad av Pappa
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, December 13, 2007

Tidig luciamorgon och plötsligt står fyra ungar i sovrummet med bricka och skönsång. Tre av dem har klivit upp i arla morgonstund, färdats dyga tre mil (förutom att bakat under natten) för att lussa för mor, far och småsyskon (för Mr Z blev det mormor, morfar och moster och morbror). Storebror släppte in dem runt 6 på morgonen och när de sjungit klart blev det kaffe och köttbullemacka, lussebulle och pepparkakor till frulle!!!

Jag funderade under förmiddagen på hur jag lyckats få så omtänksamma och underbara ungar?!?! Helt obegripligt! Vi tassade upp och sov förmiddag när de åkt och där jag låg med Max vid bröstet och pappa och Moa mittemot sa jag att det finns stunder av riktigt genuin lycka och den här morgonen var en sådan.

Moa har skaffat sig tre kindtänder och har en fjärde på gång. Hon tjofsar runt i gåstolen som om hon aldrig gjort annat och har börjat upptäcka sina ben och tom stödjer på dem ibland. Hon har käkat mamma hemlagade mat två dagar i rad, själv till stor del. Med maten finns en hel del övrigt att önska dock. När hon käkade sin fjärde pepparkaka idag sa hon “ka” flera gånger.
Hon är på G den tjejen!!!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, December 06, 2007

Men jag vet vad hon ska få i julklapp!!! (Och det är INTE ett syskon till, jag lovar!)

Kolla här:

Pappa snickrar och mamma målar. Inget överarbetat alls! 

Postad av Mamma
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Wednesday, December 05, 2007

Moa är inte riktigt sig själv just nu. Trött, svårt att äta, kräks upp maten om något inte är puréat.
Frågan som vi ställer oss hundra gånger om dagen, är hon förkyld, har hon ett utvecklingsskov eller är det shuntstrul? Ännu har vi inte kommit fram till att det är shuntstrul men fortsätter det så här så vete väl ...

Trots sitt halvdåliga mående är hon lika ljuvlig och rolig som alltid.
(Här skulle jag fortsatt att skriva men en liten son vaknade och krävde mat OMEDELBART!)

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, December 01, 2007

Moas mamma och storasyster var på Peter Lemarcs konsert i Götet igår. Jag hade velat ha en text på baksidan på tröjan med, typ Septemberprinsessa!

Men det här är gott nog. Tack storasyster för tröja och konsert och god mat på Laxbutiken. Det där gör vi om!!!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink