Friday, August 31, 2007

I onsdags badade Moa för första gången i habs bassäng! Det var helt underbart!

Moa tyckte det var jättekul, Pappa verkade inte heller tycka det var för illa och mamma var avundsjuk.
Inte ett dugg rädd för vattnet var hon lekte och plaska och fångade boll, tyckte de andra barnen var spännande med. Detta bådar gott!

Igår träffade vi Dr.M för sista gången innan han flyttar. Det känns jättesorgligt eftesom jag känner ett stort förtroende för den mannen och han har en känsla för de små som är något utöver det vanliga. Det blir säkert bra ändå men ... mamma är sorgsen. Mest kanske för att han ger mig en stark känsla av att allt kommer att ordna sig! Hans tilltro till Moa är så upplyftande, han visar på hennes framsteg på ett sätt som gör att även jag, den borne pessimisten, går därifrån på små moln av lycka över det där fantastiska barnets förmåga och utveckling.
Även om jag ser det själv här hemma så är det lätt för mig att tro att mina upplevelser av framsteg är subjektivt önsketänkande. När då både Dr.M och Moas sjukgymnast strålar över hennes utveckling, ja då vågar även mamma tro på en ljus framtid!

Jag är tacksam över de underbara människor Moa låter mig möta! Även min utveckling har gjort en del framsteg det här året!
Tack!

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Friday, August 24, 2007

Inget skrattar bäst som skrattar sist här, ännu iaf.
Medan pappa stod i entrén och väntade på storasyster B som skulle passa Moa idag kilade mamma upp på förlossningen för att köra igång.
Haffades redan i dörren och snabbt kom jag in på ultraljudsrummet, fram med givaren och jaha, vad gör vi nu då, huvudet är ju där det ska…

Så innan syrran hann komma var mamma tillbaka i entrén, Moa missade en kul dag med storasyster men mamma & pappa pustade ut, åkte och köpte badisar till pappa och matchande pyjamaser åt Moa & Max (lila åt Moa, grön åt Max).

Imorgon får gärna Max komma för då räknas han som fullgången! Det hade jag aldrig vågat hoppas på! Förmodligen blir det väl tre veckor över tiden som med storebror…

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, August 23, 2007

Även om det bara är korta stunder så...

Idag satt jag själv och brodern hann tom springa upp efter kameran innan jag blev trött!
Är jag inte bäst, eller?!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Wednesday, August 22, 2007

Sa Max.
Mamma hade det på känn men ville inte tro det. Den rackaren ligger med huvudet upp igen!!! Vändningsförsök fredag morgon. Läkaren (som inte hade rymt idag, även om dörren var låst när vi kom) sa att ev kanske man satte igång det hela direkt om man lyckas vända honom men jag vet inte…
Beräknad är han till 15 september. -6 på tillväxten vilket är inom felamarginalen (mätfel) om jag förstod dem rätt.

Moa var med och tyckte 1 1/2 timme på mvc var skittråkigt. Hon var hungrig och trött så pappa fick vandra i korridoren medan Max var utbildningsobjekt. 

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Tand nr 2 dök upp i söndags och nu tuggar Moa kex för brinnande livet!
Hon är ljuvlig och ler från morgon till kväll, skrattar högt när far och bror fånar sig och gosar och pussar mamma hela dagarna.

Skolan och jobb har börjat och Moa och jag är själva på dagarna. Tomt och tyst och vi vilar en hel det, dvs mamma vilar och Moa leker på filt eller i mammas säng.

Törs knappt skriva det men för tillfället är allt helt ok.

TillväxtUL på lillebror idag. Undrar om den läkare som ska göra det har semester? Två gånger har han varit bokad för ett grundligt UL och två gånger har det visat sig att han har semester när jag kommer. Händer det idag igen, ja då tror jag han undviker mig!

Nästa vecka börjar Moa på småbarnssim på hab. Gissa om mamma är nyfiken på hur det ska gå!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Tuesday, August 14, 2007

Vilken lurifax lillebror är!

Gårdagens barnmorskebesök gick till en massa prat och förberedelser inför dagens vändningsförsök.
Sedan känner bm efter och...ligger det inte något där?! Hämtar den lilla ultraljudsapparaten och tjosan, ett litet huvud precis där det ska vara, visserligen ff rörligt men på rätt plats!!!

Så Moa har inte barnvakt idag, mamma är hemma och lycklig över att slippa ett vändningsförsök, pappa är lättad. Syrran och MrZ är på besök och kör skottkärra något MrZ väntat på hela sommaren!

Tänk så bra det kan kännas ibland!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Monday, August 13, 2007

På snart ett år har vi inte låtit någon annan passa Moa med undatag för vårdpersonal. En timme före resan till Lund för att pappa/mamma skulle snabbt köra till affären för att köpa lite nödvändigheter inför hjärtop:en och efter hjärtopen när Moa låg på hjärtIVA och mamma, pappa och storebror på Ronaldmc Donalds hus med magsjuka och absolut INTE fick komma upp till Moa som var nyopererad.

Imorgon ska Max vändas (förhoppningsvis) och storasyster och MrZ kommer hit för att ta över ansvaret en stund. Moa gillar MrZ (ja, storasyster också för all del) och kommer nog inte att ha något emot lite ombyte men hur ska mamma klara sig?!?!? För att inte tala om pappa!!!

Vi var en akutsväng på förlossningen i lördags eftersom Max inte behagat röra sig som han skulle under senaste dygnet. För säkerhets skull ville de köra en ctg-kurva. Mitt under den går hjärtljuden ner för att försvinna helt. Shit! Under några sekunder såg mamma det urakuta snittet ramla över henne som en våtvarm filt medan barnmorskan kallade till sig ännu en barnmorska som kallade till sig läkaren och en ultraljudsapparat. Vilt letande efter något som liknade hjärtljud och efter en stund hittade man dem igen och vi fick ligga en stund och sedan göra en flödesmätning.

Moa somnade vartefter, ointresserad av uppståndelsen men mamma fick tid till vändning imorgon, order om att räkna fosterrörelser och kontakta dem igen om det inte stämde. Men både igår och idag håller Max igång så han tog nog bara igen sig. Dippen i hjärtljuden förklarades med att jag låg på rygg och pajade blodtillförseln till honom.

Pappa ska ta en månads pappaledighet på heltid minst när Max behagar titta ut. Sedan blir det väl halvtid ett tag framöver, han verkar trivas att pyssla om Moa medan mamma skruttar omkring och gör ingenting…

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, August 11, 2007

Dags för att uppdatera lite. Vad har hänt sedan sist? Massor! Moa´s utveckling tar jättekliv, hon vinkar åt allt och alla, gör “indiantjut” med handen över munnen, rullar över på mage och tillbaka igen, sitter nästan själv, kommunicerar med oss på sitt vis och blir överlycklig när vi svarar.  Hjärtultraljud har vi oxå hunnit med och det såg bra ut, läckaget vid lappen är borta men det finns ett visst läckage i klaffen som senast men det bedöms inte påverka henne alls.

Den som vill höra Moa skratta kan klicka HÄR Det är en MP3 fil på ca 170 kb. Pappa fånar sig i bakgrunden förståss men det är ett smittsamt skratt!

Sedan var pappa i full färd med videokameran när Moa badade senast. Hon har förstått det otroligt roliga med att plaska med vatten. Hela köket blir blött när hon är igång som värst.

Här stänker man med forehand…

Här stänker man med backhand…

Och såhär ser man ut när man är klar…

Postad av Pappa • Pappa skriver
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Friday, August 03, 2007

Igår vid 22-tiden var vi hemma igen, allihopa. Efter 9 timmars väntande i Lund kom till slut kirurgen, klämde på shunten och sa åk hem!
Tack sa vi och åkte!

Nåja, riktigt så enkelt var det inte men summan av kardemumman är den samma och det kloka beslutet att inte skära utan att vara säker på vad som är felet känns helt rätt. Speciellt som Moa mår oförskämt bra och lägger på charmtrollssmilet så fort hon ser någon som hon kan tänkas gilla. Det är inte alla som får godkänt dock.

Tillbaka till Lund om fjorton dagar för att kolla upp hur hon mår. Helt ok deal.

Idag masade vi oss något motvilligt ner till stan för att ta en kik på lillebror via UL. Han väger enligt mätning 75 g mer än vad han bör göra nu vilket är ok. Barnmorskan tog också slutgiltigt bort mammas tro på att det är en lillasyster… jaja, man kan inte alltid ha rätt. Vad värre är, den lille rackaren ligger med huvudet under mammas lever och har inte vänt sig så här långt. Nu har han nio dagar på sig annars måste mamma till sjukhus för vändningsförsök och funkar inte det så lurar ett oönskat kejsarsnitt bakom hörnet.

Moa vinkar nu, så fort man säger hej eller dyker upp i synfältet. Barnmorsokorna bedårade hon idag och den manliga sjuksköterskan i Lund verkade ha svårt att slita sig också. Men hon är en liten pärla det går inte att komma ifrån.

Tacksam över att vara hemma, att Moa mår ok bakades piroger (empanadas) ikväll och nu sitter vi här, stinna och mätta och njuter av att få vara hemma tillsammans igen!

Postad av Mamma
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Wednesday, August 01, 2007

Ah, vi fick permis idag!

Imorgon åker vi till Lund tillsammans och på fredag ska Moa operera om sin shunt, förmodligen bara shunthuset (den del som går in i hjärnan) men vi vet inte helt hundra än. På CT:n kunde man inte se några avbrott men den bör inte strula så här om allt är ok med den samt att ventriklarna ökat ytterligare i storlek. Enligt kirurgen är det en anledning till att byta ut shunthuset. Vi får väl se vad som händer.

Men vi fick iaf några timmar här hemma tillsammans och det känns värdefullt. Även om mina ögon svämmar över nu och då (hormoner? Ångest?) eftersom jag inte kan stanna över operationen utan måste hem igen imorogn kväll. Suck och stön.

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink