Wednesday, February 28, 2007

Idag var det dags för en vägning igen och Moa den lilla tjockisen har ökat ytterligare 200 g. Vi som förr gladde oss åt 40-grams-ökningar står där med fåniga och stolta leenden i ansiktet när vi ser vad vågen stannar på! Hon äter som en liten häst så det är väl inte så konstigt egentligen…

Moa fick en tröja av storasyster A häromdagen och mamma tänkte ”oj vad den var stor”. Sedan provade vi den och den satt som en smäck (bildbevis infogas) Tack syrran, säger Moa!

För ett par dagar sedan gick jag igenom bilderna på datorn och började gråta när jag såg bilderna från Moas första månader. Med tanke på Monikas kommentar på tidigare inlägg så är det precis så det känns. Jag fattade inte innan hur jäkla dåligt hon faktiskt mådde eller kanske gick det inte att ta in fullt ut för att jag skulle orka sköta om henne. Men nu när jag tittar och ser ångesten i hennes ögon och jämför med nu där livsglädjen är så tydlig och stor så sprutar mina tårar av både sorg och glädje på en och samma gång. Det finns mycket kvar att bearbeta, inte minst den där resan mot sjukhuset i stormen när Moa slutade andas i min famn. Jag vet inte om jag någonsin orkar nudda vid den tanken utan att mitt hjärta håller på att skära ihop.

Just nu längtar jag efter en familjereunion, det känns som om det var evigheter sedan jag träffade alla mina barn på en och samma gång! (hint hint)

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, February 24, 2007

Storebror passade på att ta kort på Moa när hon får syn på honom. Mamma sliter som ett djur och får på sin höjd ett litet leende men när brorsan dyker upp då dånar skratten högt och ljudligt. Orättvist är vad det är!

Postad av Mamma
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Wednesday, February 21, 2007

Idag har vi varit på återbesök för hjärtultraljud på vårt sjukhus och allting såg riktigt bra ut. Ingen vätska i hjärtsäcken och hon har gått upp 200g på en vecka, utan sond! Nu väger hon 4650g och äter så det knakar. Hungerkänslor har hon fått med, hon styr själv när hon vill äta med bara liiite vägledning av mamma och pappa. Hon är vaken på dagarna och sover på nätterna och det är ju en sund dygnsrytm. From idag behöver hon ingen medicin längre mer än AD droppar då. Baltandet med Impugan och spironolakton är ett minne blott till Moa´s förtjusning för den blandningen smakar definitivt inte gott på hennes minspel att döma.

Pappa är helt klart nöjd med dagen och allt annat med för den delen. Det är skönt att äntligen kunna slappna av en smula. Tänker återigen på alla som jag vill tacka men listan blir så lång att jag är rädd att missa någon på vägen. 

Postad av Pappa • Pappa skriver
(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Sunday, February 18, 2007

Idag körde Moa och mamma till stora staden för att hämta storasyster och systerson. Mr Z är en kille med stark vilja och bestämda åsikter. Tex kanelbullar till fikat och kokt korv med bröd till middagen bestämde han sig för i affären och där hade ingen av oss något att säga till om. (resterna av middagen kan skönjas på följande bild.)

Han ville bära Moa en stund och var gör man det bäst om inte i fåtöljen?! Moa gillar Mr Z och har gett honom ett par stora smil idag. Jag tror storasyster fick några med.
En trevlig söndag med andra ord och vi går och lägger oss nöjda och glada ikväll.
Enda smolket i glädjebägaren är beskedet om Marcus inställda operation. Hela helgen har han och hans familj varit i mitt huvud tillsammans med minnesbilderna av ångesten inför op:en. Kan inte föreställa mig (eller kanske kan jag det...) frustrationen av beskedet om infektionerna. Håller alla tummar för snabbt tillfrisknande och ny snabb optid!

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Saturday, February 17, 2007

Dressen Moa har på sig när vi ska på promenad köpte vi i augusti, när vi äntligen vågade börja tro på att det skulle bli en bebis trots allt. Den här ska h*n ha när vi åker hem från BB…
Jo tjosan! 5 månader senare passar den! Hon börjar lägga på hullet den lilla damen och ätandet går bättre och bättre för varje dag. Hon är otroligt lätt att ha att göra med, har stadiga rutiner och skriker aldrig utan anledning. Nästan…
Den enda nackdelen är att hon är så förtvivlat söt att mamma inte får något gjort för hon står/sitter/ligger bara och stirrar på det lilla underverket om hon ska göra någon ny bedårande min.

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Tuesday, February 13, 2007

Mitt i natten sitter jag med det nyvakna barnet på armen och nappflaskan högsta hugg. Hon har just fått sin dos med vätskedrivande och grinar illa åt smaken, det var inte det godaste hon smakat, inte idag heller. Samtidigt måste det vara en upplevelse att få smaker i munnen när man i större delen av sitt korta liv fått all mat rätt ner i magen utan att få känna smaken.

Två och en halv vecka efter hjärtoperationen väger Moa 4450 g. Hon äter all mat själv på flaska och har successivt ökat mängden så att hon nu ligger på en acceptabel nivå. Hon är jätteduktig och mycket koncentrerad där hon ligger på armen och snabbt suger i sig vad det nu är för jox mamma hällt i flaskan. Bröstmjölksersättning och messmör, det är grejer det!

Hon är nöjd, sover mycket, skrattar högt åt storebror som säger att hon låter som en gapskrattande jordekorre (hur nu han vet det???) ler nöjsamt åt mor och far och läker sin kropp som om hon aldrig skulle varit sjuk.

Vi är trötta på gränsen till utmattade. Längtar efter vår och värme, långa promenader och vackra solnedgångar.

Postad av Mamma
(4) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Friday, February 09, 2007

Igår var Moa på hjärtlung röntgen för att kolla om lungan återhämtat sig efter operationen. Den ena lungan hade inte riktigt “blåst upp sig” efter att hjärtlungmaskinen kopplats bort efter operationen. Resultatet var positivt, det syntes inga spår av det längre. Torrt och fint verkade det vara med och vi förundras varje dag över hur stark och hur bra hon fixat allt efter operationen.
Det enda bekymmret just nu är att hon är trög i magen. Men det hoppas vi släpper snart då vi kan börja med magmassage igen. Vi provade med ett litet bad idag med, men det hände inget efteråt där heller.

Det mesta av tejpen har lossnat, till pappas stora förskräckelse. Jag vet inte om jag har ärrfobi sedan jag själv opererades för blindtarmen i unga år. Jag var alltid rädd att det skulle gå upp. Samma oro kan jag känna när jag ser Moa´s ärr på bröstkorgen, tänk om det går upp. Det gör det ju naturligtvis inte, men detta är något jag får jobba med. Såret har läkt jättefint, det kommer nog inte att synas så mycket när hon blir lite äldre.

Så här ser iallafall Moa ut idag, utan sond och med ett glatt humör.

Hon äter med andra ord helt själv nu, och hon kommer nog att öka mängden efter hand. Jag är lite orolig att hon inte får i sig tillräckligt, men det visar sig när vi väger henne nästa gång till veckan. Hon visar med bestämdhet att nu är det fullt i magen. Vi är ju vana vid att pumpa henne full via sonden, berikat med calogen för att på så sätt få henne att krypa sakta upp i vikt. Nu är hon inget ansträngd och har inget hjärtfel som drar energi så alla mått är omkullvälta idag och vi måste lära oss allt på nytt. Men jag tror hon går upp i vikt iallafall, det känns så på hullet!

Postad av Pappa • Pappa skriver
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Tuesday, February 06, 2007

Så kom dagen då Moa skrevs ut från neonatalavdelning 17. Efter drygt 4 1/2 månad klarar hon sig själv. Eller njae, snarare med benäget bistånd från mor och far men utan sjukvårdens hjälpande hand. Dagens ultraljud såg fint ut, ingen vätska i hjärtsäcken, såret har läkt fint och kvinnan som gjorde dagens ultraljud (inte vår Älskade S) såg inget läckage vid Gore-texpatchen. Hjärt/lungröntgen på torsdag för att se så den lunga som inte repat sig helt efter tiden i hjärt-lungmaskinen kommit igen som den ska.

Vågen stannade idag på 4405g en uppgång på 185g sedan i onsdags. Vi ryckte sonden när vi kom hem och dristar oss till att se om viktuppgången fortsätter utan tillmatning i sonden.

Tröttheten är stor, mycket som ska bearbetas på många plan för oss alla. Sova gott ska vi göra ikväll (vinkar glatt mot Halmstad!!!)
Imorgon är en ny dag, den allra första med Moa utskriven från sjukhuset sedan dagen hon föddes. Nu är hon “vår”, bara vår och det känns alldeles, alldeles underbart!!!

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Friday, February 02, 2007

För er som är intresserade av att läsa om tiden i Lund och operationen har jag skapat en ny kategori som heter “Op i Lund”. KLicka på den och allt som handlar om operationen kommer fram på en sida.

Postad av Pappa • VSD Op i Lund
(1) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Thursday, February 01, 2007

En lång historia i korthet, mest i bilder.

Så här “pigg” såg Moa ut efter ett par dagar på avd 17, innan vi åkte till Lund för op.

Väl på plats i Lund önskas Moa välkommen på sin “egen” whiteboard bredvid sängen.

En venflon i huvudet när alla andra kärl spruckit kläs i fin turban…

En liten stund före operationen.

StoreBror körde Moa i vagnen till op och sedan återhämtar han sig hos BUS-husets stora gosefamn…

Väl tillbaka på 67:an igen efter några dagar på BIVA!

Lite extra syrgas på tratt gör susen för tillfrisknandet.

Så här glad blir Moa när hon föstår att det är dags att återvända till Halmstad!!!

Även här är hon Välkommen!

Men vi stannar bara knappt två timmar för som Moas doktor sa “så här bra har Moa aldrig mått”.
Så nu åker vi hem!

Första natten hemma har gått bra. Allt är väl!

Postad av Mamma
(7) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink