Thursday, January 11, 2007

Idag var det då dags för fotografering inför konferensen. Ja, bilder på Moa´s hjärta inför hjärtkonferensen alltså. Hon börjar bli van vid dessa undersökningar. Nytt hjärt/lung röntgen togs med, och det var ingen skillnad mot tidigare vilket känns skönt! Däremot verkar det som om det kanske finns mer som vi inte ser på ultraljudet för läkaren tycker hon är för ansträngd för hålets storlek. Impuganet ligger på 0.5ml * 3 nu, det går nog inte att ge så mycket starkare dos. Hon mår lite bättre ikväll, inte så mycket svettningar en hård dag till trots men faktum kvarstår att hon har det jobbigt.

Hon har gått upp i vikt igen, numera stannar vågen på imponerande 3785gr vilket är 105gr på 3 dagar. En helt ok viktuppgång med Moa´s mått mätt.

Tankarna kring operationen snurrar vidare i okontrollerad fart. Sinnet är mer sansat nu, jag börjar sikta in mig på vad som måste göras. Ett bra sätt att inte gräva ner sig i oro. Det kan bli så att vi måste åka ner på väldigt kort varsel så det är nog klokt att tänka till redan nu. Hjärtkonferensen skall visst ske nästa torsdag, vi hoppas att Moa kommer med i den svängen.

Tänk om det inte bara är hålen vi ser på ultraljudet som är orsaken till hennes mående?

Jag är trött på att behöva grubbla. Jag undrar vad frugan skrivit här ikväll. Jag har min själ inte kollat ännu! Tänk om vi skriver samma sak?

Postad av Pappa • Pappa skriver
(3) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Hur sammanfatta dagen?
Bilderna blev sådär, S var inte helt nöjd men de fick duga.

Men något stämmer inte. Moa borde inte må så dåligt som hon gör om det bara är det hålet som S ser. Nu ser hon bara tvådimensionellt så hon kan inte se storleken på djupet men hon tycker ändå att Moa sviktar för mycket. Vi fick göra ytterligare en höjning av Impuganet idag och måste det höjas mera blir hon inlagd, större dos måste ges intravenöst. Hon har gjort EKG och hjärt-lungröntgen också men de var ok. Det finns en risk att hon har ett förnster mellan aorta och lungpulsådern om jag förstod det hela rätt. Inte troligt men risken finns och kommer i så fall att upptäckas med de förfinade maskiner de har i Lund.

Vi har däckat. Orken har bara tagit slut och räcker till att sova, sköta Moa och i bästa fall fixa lite mat. Nu är det transportsträcka. Vi turas om att gå undan och bryta ihop för att sedan komma igen en stund till.

Älskade Moa, HÅLL UT! Jag klarar mig inte utan dig!

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink