Tuesday, November 10, 2009

Moa

Lilla vackra Moa.

image

Hon är så söt och så glad. Kan så mycket. Är så smart. Men så ibland så kör hon fast. Det blir svårt. Svårt för Moa och svårt för oss som inte riktigt vet hur vi ska hantera det.

Men idag kom specialpedagogen från Habiliteringen på besök och hon är lika underbar som resten av Habiliteringspersonalen. Vi lekte en stund och fikade en snabbis och hon kom med lite råd och så fortsätter vi att ha kontakt.

Söta S var med och hon är så positiv och lätt att ha att göra med. Moa gillar S. I morgon ska Moa träffa henne på småbarnsbadet. Moa tar musten ur pappa när de badar!
Hon hoppar från kanten, tar sig runt på mattor som flyter och bara älskar vatten. Jag säger ju att hon är mormor reinkarnerad!

image

Moa längtar efter julen. Det gör vi med för pappa är då hemma i hela sjutton dagar på raken! Vad vi ska mysa!

image

Postad av Mamma
(4) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Wednesday, October 07, 2009

Vänta på våren

image

Torsdag, fredag förra veckan på sjukhus, hab idag. På måndag neurokirurgen i Lund. Tungt, men det finns glädjeämnen.

Moa vill precis som Mamma Mu lära sig cykla. “Vi får vänta till våren” säger mamma. Moa upprepar detta som ett mantra,"Vänta till våren.”
Så hamnar vi på barnkliniken och där, där finns en cykel som Moa fixar. Hon cyklar först med lite hjälp av pappa, precis som Mamma Mu fick hjälp av kråkan. Sedan cyklar hon som ingenting.
“Det går, det går, nu cyklar jag som ingenting”

Lyssnar inte på mamma Moa. Det är bara höst än och du kan redan cykla!!!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Wednesday, September 16, 2009

Snart...

I lördags var Moa på kalas hos storasyster som fyllde år. Sedan lämnade vi av ett par paket hos Mr.Z som också fyllde år. För ett par veckor sedan fyllde mamma, men snart snart är det Moas kalas!
Först ska bara lillebror klara av sin födelsedag på lördag så är det äntligen, äntligen Moas treårsdag!

image

Moa kan. Hon kan så mycket! Färger, siffror, och bokstäver. Inte alla men många. Hon är nästan alltid glad. Är hon inte det så är hon rejält arg eller sur, det är aldrig några halvmesyrer där.
Det finns en stor tacksamhet hos oss här när vi minns det där dagarna för tre år sedan.

Lilla MirakelMoa!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Sunday, August 16, 2009

Semestern lider mot sitt slut

Därför känner jag att det finns lite tid att sätta sig här igen.
Några bilder från Norrland bjuder vi på och vi har haft en underbar semester men blev lite möra av 100 mil enkel resa. Moa och Max var fantastiska under resan!

image

De kan hålla sams och leka långa stunder men lika lätt är det att dänga till den andre om man inte får det man vill. Humör har de båda två. En rejäl portion!
Men oftast är de snälla och rara mot varandra. Tror jag…

image

Ibland lägger sig Moa och filosoferar en stund. Hon har utvecklats massor och det senaste är: “Varför då?”. Känns det typiskt treåring eller? smile

Vad gör man på sin semester då? Jo man åker till Pappas hemby utanför Sollefteå och gräver..

image

plaskar…

image

matar djuren…

image

kollar älgar på sten…

image

hälsar på farmor och farfar…

image

Nu är vi hemkomna sedan en vecka och igår blev vi bjudna på kräftskiva.

image

image

Idag är det dagen efter…

image

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Tuesday, June 30, 2009

Skelar jag?

Nope!

Igår var jag hos ortopisten och jag skelar inte, sa hon med bestämdhet.

image

Så om ni tycker det ser ut så så har ni fel…

image

Förutom ortopisten han vi med en oplanerad sväng till sköterskan på habiliteringen innan vi körde hem, hon fångade oss där vi satt och smaskade på jordgubbar i bilen. Ett huvudomfång och en vikt ville hon ha och vi levererade.
Vikten går sakta uppåt och huvudomfånget går ännu långsammare...en ynka millimeter sedan sist (i april?).
Men nu tar vi semester från sjukan, vi ska vara krya heeeela sommaren. Och bada och plaska. Och hälla vatten.

Postad av Mamma
(2) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Thursday, June 25, 2009

Inga nyheter...

Livet rullar på sin gilla gång. Moa njuter av sommaren, är lite treårstrotsig, bajsar nästan varje dag. Pratar, pratar, pratar.

Idag var hon hos sina stora systrar eftersom mamma och pappa roade sig med att laxera lillebror på sjukhuset inför hans gastro/colo imorgon.
Moa ville inte åka hem. Hon hade jättekul! Nu sover hon alldeles utslagen i fåtöljen bredvid och bryr sig inte om att storebror sjunger för fulla muggar…

Så tystnaden är bara mamma som inte tål mediciner hon får och därför inte orkar skriva så mycket...allt är ok.

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Wednesday, May 27, 2009

Ett gott hjärta

image

Igår var vi på hjärtultraljud och vi fick träffa “vår” hjärtsjuksköterska som var med oss under Moas första tuffa månader. Det är något speciellt med dem, de där man delade några av de tuffaste och lyckligaste ögonblicken i livet med.
Hjärtteamet är underbart, (ja, de också) tramsiga jag blir blöt i ögat igen, men det finns några människor som verkligen berör och engagerar sig på ett sätt som går utanför “det här gör jag för att tjäna till saltet i soppan”.
De flesta av dem verkar ha hamnat inom barnsjukvården.

Och så vår Älskade dr. S förstås! Moa lärde sig säga hennes namn så fint och mamma var lika stolt som vanligt. Lite kinkig var hon när elektroderna till ekg:et skulle på och av men sedan gick det som hejsan.
Hjärtat är fint! Allt ser bra ut, finns inget att anmärka på. Det tar mamma till sig och går hem med en reunion bokad om ett år.

Den dagen jag blir rik i ekonomiska mått mätt ska jag bjuda alla som varit med på den här resan på en jättefest! Jag planerar den ofta i huvudet för jag skulle så gärna vilja att de alla fick veta hur mycket det de gjort och gör betyder för mig.

image

Mamma gav bort nio majsplantor igår. I gengäld fick Moa och Max en fåtölj/sittkudde och ett paket kex. Det var väl ett helt ok byte?! Det tycker både Moa och Max som slåss vilt om vems tur det är att sitta på den…

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Saturday, May 23, 2009

Snabba ryck

Dagen mellan eeg och njurdoktorbesöket ringde Moas habsköterska. Vi brukar maila varandra men ibland måste man prata med varandra också, mail kan bli ett väldigt platt sätt att kommunicera. Så vi pratade lite om mage och movicol, om vår oro över att hon är marmorerad och kall ibland och en hel del annat. Hon skulle prata vidare med Dr.A och se om man kunde skynda på Moas årliga hjärtkontroll.

I onsdags var vi hos njurdoktorn och nej, Moa har ingen njure kvar. Så den operationen slipper hon! Hurra! Det kändes gott och jag tror han var lite förvånad både över Moas och hennes föräldrars utveckling. Sist vi träffades var mamma ett vrak och började storgråta och allt blev väldigt pinsamt och jobbig. Han verkade lite orolig att det skulle hända igen men vi var piggare och gladare och mera hemma i situationen denna gång. Hennes blodtryck var lite högt men det verkade inte vara något han skulle följa upp utan ny koll om två år bara för att se att den kvarvarande njuren mår bra och att det inte utvecklas några tumörer där den försvunna njuren satt.

En kul detalj, när han skulle lyssna på Moas hjärta drog Moa i stetoskopet och sa: vill ha den gröna! Han tittar på stetoskopet och säger, men den är ju grön...?
Moa är en fena på färger och kan även de lite annorlunda som orange och lila… Hon är världens smartaste…

När vi kom hem låg kallelsen till Moas hjärtkoll i brevlådan så på tisdag åker vi och träffar vår älskade Dr.S. Sedan kan vi förhoppningsvis sluta oroa oss ett tag igen.
Vårt habteam är FANTASTISKT!!!

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (17) TrackbacksPermalink

Wednesday, May 20, 2009

Honungspojken

Det finns så många livsöden därute i världen.
Men det här grep tag i mig och mitt oroliga hjärta.

Läs om honungspojken och hans mamma och pappa.
Jag kan inte sluta tänka på dem.

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (1) TrackbacksPermalink

Moa odlar bönor

På kvällarna när det är läggdags läser mamma och Moa “Castor odlar”. Den handlar om bävrarna Castor och Frippe som odlar bönor. Nu odlar Moa och Max bönor också.
Moa har lärt sig boken nästan utantill så mamma läser första orden i meningen och Moa fyller i resten. Hon är otroligt duktig på att lära in saker utantill och det finns gånger då man tvivlar på att hon är knappa tre år. Hon kan många ord även om andra kan ha lite svårt att förstå vad hon säger.

PÅ morgonen när mamma och pappa (och storebror ibland)sitter och äter frukost kan man höra ett ljud uppe vid grinden vid trappan på övervåningen. Idag ropade hon lite hest och skrovligt “paaappi” och jag fylls av en lyckokänsla, jag kan känna hur ansiktet spricker upp i ett stort leende och när Moa ser pappi så säger HON “Heeej!” men en sådan glädje i rösten att ögonen blir fuktiga. Hon är en glädjespridare.

Vad som är tufft är våldsamheterna. Hon dunkar sig i huvudet, hon är grym mot lillebror med oprovocerade bitningar, sparkar eller att hon sätter sig/lägger sig på honom. Det är ju tur att hon inte är större än hon är i de lägena. Sedan sparkar hon mamma och pappa när hon ska bytas på. Och det gör ont. Ännu har jag inte funnit någon fungerande strategi för att häva det annat än att gå undan eller att flytta Max ur “skottvinkeln”. Det är lätt att känna sig helt misslyckad som förälder när inget hjälper. Har alltid trott att det ska gå att förklara för ett barn att detta gör ont/är inte bra men nu går jag bet.

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Monday, May 18, 2009

Eeg

Idag var det eeg:ets tur. Vi hade förberett Moa precis som vi brukar genom att prata om vad som ska hända varje dag, flera dagar i förväg. Moa fixar det mesta bara hon är bra förberedd.
Damen på klin fys var mest förvånad över att hon inte skulle sova men det stod ingenting om det i pappren så då sov vi inte...phu!

Moa satt snällt och lekte med en speldosa medan elektroderna sattes fast och det är en härva med sladdar, det kan jag tala om för den som inte gjort något eeg. Två ekg elektroder sattes på bröstet.
Sen satt hon som ett tänt ljus medan mamma läste Alfons ända tills hon började klia på en elektrod och mamma sa nej. Då började underläppen darra och en ensam tår letade sig ner över kinden.
-Åka hem nu, sa Moa med ömklig röst och tårarna fortsatte att tyst trilla nedför kinderna. Så satte tanten på den hemska lampan och Moa såg ut som om hon skulle “kräksas”.
Tanten höll nedräkning tills det var klart och Moa var så lycklig att det knappt gjorde något att vi slet i håret för att få bort de geggiga grejorna.

Hon var så duktig att hon fick klistermärke till både sig och Max! Så vinkande hon och ropade hej då och vi sprang och letade efter pappa och lillebror och hittade en förkyld storasyster på köpet.
Slutet gott, allting gott sa Moa när hon fick hamburgare från MAX.

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Thursday, May 14, 2009

CT

Idag var det dags för Moa att göra sin CT-undersökning av hjärnan.
Hon skulle även ta en del prover så vi kom överens om att även om hon inte behövde venflon för kontrast så sattes en för att ge dormicum i blodet istället för i rumpan.
Det gick bra att sticka, något som alltid varit ett problem. Trots att många rör skulle fyllas så gick även provtagningen som en dans. Så fick hon ett snyggt rött bandage runt sin venflon och vi fick gå och fika innan det var dags. När vi träffas på röntgen så har de fått in ett akutfall så vi fick tassa upp till avdelningen igen för att bli kallade när de var lediga igen. Vilket blev en dryg timme senare.

Vi satt och blåste såpbubblor medan syster L sprutade in Dormicum. Strax därpå började Moa fnittra och vi kunde lägga henne på britsen. Men hon låg inte tillräckligt stilla så syster L fick fylla på lite mera lugnande och sedan gick det snabbt att ta bildsviten. Mamma fattade inte ens att det var klart.

Syster L varnade mig innan jag skulle lyfta henne att hon skulle vara slapp men istället var hon spänd som en stålfjäder. Jag bar henne upp på avdelningen för jag ville inte släppa taget. Hon var vaken hela tiden men berusad, obehagligt att se på. Vi satt och blåste såpbubblor en stund och sedan gick något på tok och Moa fick någon typ av snedtändning. Hon skrek och skrek och tårarna sprutade. Till slut hade hon jobbat upp en sådan hysteri att hon skallade pappa på hakan och i bröstet så hårt att jag blev orolig för bådas skull. Vi fick ta ut henne i skogen bakom sjukhuset för att hon skulle vakna till och gå att kontakta igen. Efter lite dricka kunde vi sjunga en snutt på tillbakavägen och gå in och plocka bort venflonen.

Nu är vi hemma igen och då återstår en svår bit.
Att invänta svaren.

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Friday, May 08, 2009

Spatserar

image

Moa älskar att vara ute! Hon skulle kunna bo i en liten tipi på gården och aldrig gå in. Kan man dessutom få blaska med vatten och jord så är man nästan i himmelriket.
Idag hjälpte hon mamma att plantera ärtor och hämta hasselstörar i skogen. Hon fick gå i kohagen och akta sig för kopruttarna! Wow!

Promenader är inte heller dumt och hon tog en sväng med storasyster och svåger och “Evlis” på 1:a maj. Hon är så speciell den där madammen.
Hon måste lockas och pockas in och tecknar “ut” samtidigt som hon mycket bestämt gör klart vad hon vill med ett bestämt “uuuuut”.
Det är bara att fortsätta uppfylla hennes önskningar. Har man en gång börjat att skämma bort dem så är det bara att fortsätta…

Glömde ju i redogörelsen för hennes besök hos vården att ett nytt eeg är inbokat den 18:maj...sedan tror jag vi tar semester...nej visst det var inte förrän i augusti!

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Tuesday, May 05, 2009

Försvunnen

I torsdags eftermiddag var Moa på bukultraljud för att ta en titt på njurarna inför besöket hos njurdoktorn den 20:e. Höger njure såg fin ut men den vänstra, den var försvunnen! Doktorn letade och letade och ställde frågor som mamma inte förstod för han hade en, för mamma, svår brytning. Men vi blev glada för det betyder förmodligen att Moa slipper en operation! *jublar*
Vi tog en sväng om apoteket innan vi for hem och på väg förbi caféet så stoppar en äldre man oss.
- Jag måste bara få säga...Det var det vackraste jag sett på mycket länge!!!
Mamma tog inte åt sig för hon visste att hon var utkonkurrerad av Lilla Vackra i sina röda glittriga byxor, vita brodyr t-shirt och silverlockarna ringlande över axlarna. Istället dansade ett stol mamma hjärta att även andra ser hennes otroliga skönhet som bara strålar djupt inifrån.
-Du är sååå fin sa farbrorn och Moa måttade som en storfiskare med händerna.
-Ja precis så fin är du sa han innan han gav sig av mot sin destination.

På tisdag nästa vecka kommer sjukgymnasten, på torsdagen är det dags för allergiprovtagning och sättning av venflon på dagvården plus lite sedering inför den CT som Moa ska göra på eftermiddagen.
Veckan därpå njurdoktorn. Och det är bara Moas besök…

Mamma oroar sig. Moa är kall och frusen på morgnarna är hon alldeles marmorerad om armarna och fryser så hon skakar. Magen sköter sig mycket bättre och hon äter bättre också även om det finns utrymme för förbättringar på den fronten. Men varför är hon så kall?

Postad av Mamma
(1) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Wednesday, April 29, 2009

Två år

Valborg för två år sedan. Moa opererades för sin hydrocefalus.
Så mycket rädsla och sorg. Ren och skär skräck, bitvis.

Men vi fick en underbar, kruslockig, ljuvligt sjungande. vild, envis Moa istället för sorg och rädsla!
En liten MirakelMoa som trotsar alla förutsägelser och tuffar på.
Tack!

Njut av Eldsnatten, det tänker vi göra! Glöm inte att vara tacksam för det du har. 

Postad av Mamma
(0) Kommentarer • (0) TrackbacksPermalink

Sida 1 av 19 sidor  1 2 3 >  Last »

Powered by ExpressionEngine